Den 22 maj höll Kerstin Malm en föreläsning om lagen om tillsyn över hund och katt (2007:1150) som i praktiken gör hundägare rättslösa. Vi är alla medvetna om det strikta hundägaransvaret, men vad Kerstin berättade var skrämmande: polisen kan nu omhänderta en s k "farlig hund" direkt utan föregående utredning. Det låter väl inte så farligt, invänder några, farliga hundar ska bort från gatan. Men enligt Kerstin har det lett till en del problematiska händelser där polisen omhändertagit hundar som sedan hållits under oacceptabla förhållanden, dömts, och, i vissa fall, avlivats utan att ägaren haft en möjlighet att göra någonting.
Ta fallet med Maya, en fem år gammal blandning mellan amstaff och bullterrier. Hon bor i lägenhet med sin matte, och grannarna känner henne som en lugn familjehund. Fram till incidenten nedan har ingen klagat på Maya, och hon har aldrig visat minsta tendens till aggressivitet. Den 3 april 2010 har Maya tre valpar, födda den 26 mars. Så när en manlig bekant till kvinnans pojkvän hälsar på, tycker hundägaren att han inte ska komma in - lägenheten är liten, Maya mår inte riktigt bra efter valpningen och vaktar sina valpar. I det läget är det inte bra att introducera en för hunden obekant person, matte är upprörd och ber mannen att gå, Maya skäller. Sen händer det som inte får hända: Maya hoppar upp mot mannen och biter honom i hakan. Mannen sys med flera stygn, och senare på kvällen meddelar han att han polisanmäler henne (han är själv polis) och att maya måste avlivas pga aggressivitet.
Så långt kan an konstatera att något har gått väldigt fel; men det är nu som det börjar bli fel på allvar. Den 6 april kommer ett tiotal (!) poliser utan förvarning, och omhändertar Maya och valparna, som sätts i olika burar för att föras till polisens uppstallningsplats. Ägaren ber polisen höra med en veterinär, hon tror att Maya har ont. Trots detta hålls Maya 10 dagar i sträck fastkedjad i strypsnara i en liten bur där hon får göra sina behov. Hon rasar 7.5 kilo i vikt, tappar pälsen i ansiktet och visar tydliga tecken på smärta. Det är oklart var valparna befann sig under tiden. Under besiktningen konstateras det att den inte går att genomföra "pga tikens oerhört aggressiva beteende" men man beslutar med "hänsyn tgen till det inträffade och övriga i ärendet förekommande uppgifter/information så bedöms avlivning som den enda möjliga åtgärden"(besiktningsprotokollet).
Mayas matte lämnar in en ansökan om inhibitaion, dvs. att avliving inte får verkställas förrän ärendet prövats i domstol, avliving uppskjuts men Maya förblir omhändertagen. Vi har nu den 16 april, när Djurens Jurister ser till att tiken blir undersökt, varpå distriktsveterinären konstaterar att Maya har akut livmoderinflammation med starka smärtor. Hon opereras samma dag, och vårdas på klinik i tio dagar. Maya bedöms som mycket rädd men ej aggressiv av vårdpersonalen, men lämnas ut till polisen som genomför en besiktning den 29 april, och efter många turer (och tårar) dömer förvaltningsrätten den 12 maj att upphäva avlivningsbeslutet. Matte får sin hund tillbaka, men nu väntar stoa kostnader: hon måste betala alla kostnader som omhändertagandet medfört.
Denna gång överlevde hunden, även om den nog har fått men för livet. Mot Maya talade att hon är en blandras av vad som ofta beskrivs som kamphundstyp i Sverige, så från början
