Jag gjorde det för att det känns som att någon borde göra det. Och om inte Strandhundarna gör det, vem annars? Ålltså bestämde jag mig på morgonen att nu får det bli.
Med en hink, en liten skyffel, gamla handskar och Calle, gav jag ut mig för att samla in vad andra hundägare valt att låta ligga kvar.
Och det var mycket det.
Promenaden gick trögt, Calle tyckte inte om alla avbrott. Han ville framåt, jag bromsade. En hög till. Så, nu ville jag framåt. Till nästa hög där borta. Calle däremot bestämde sig att det var hans tur att tvärstanna och undersöka något.Hinken fylldes snabbt. Och blev tyngre.
Reaktionerna
Det är klart. En som plockar bort bajs på detta sätt får viss uppmärksamhet. Mestadels uppskattande. Även från en del hundägare som passerade oss. Jag säger "även" och "en del" för att jag upplevde ett märkligt fenomén som jag inte hade räknat med. Vi träffade nämligen ganska många andra hundägare med sina vovvar som hade bråttom att passera oss, som inte såg oss i ögonen och knappt hälsade.
Varför?
Jag återkommer med svaret för dem som inte redan nu vet.
Först vill jag konstatera att det finns inget mönster. Det är inte bara stora hundar (bjässebajs) eller små hundar (minikorvar) som har ägare som väljer att inte plocka upp efter sin hund.
Jo, jag upprepar mig med ordvalet "väljer" att avstå från plockningen. För att det är ett medvetet val. Man låter det ligga kvar. Man SKITER i det, bokstavligen. Man vet att hunden bajsar. Det är därför man går ut med hunden. Och självklart ska man plocka upp det. Normaltvis. Är det mörkt och ingen ser en, är det snö och is, då är det uppenbarligen undantagstillstånd. Men det är inga undantag, inte en eller två svarta får. Jag har bevis för det. 10 kilogramm hundbajs åkte ner i min hink på en halv timme. Det är ett antal personer som jag nu vänder mig till.Ursäkta, jag begriper mig inte på Er som väljer att inte rensa efter er hund. Att ni inte verkar tycka att det är äckligt att trampa i bajshögar, är Er egen sak. Men desvärre förstör ni för alla oss andra som får leva med förebrående blickar när vi promenerar med våra hundar och Er hundskit ligger där och uppfattas som vårt. För att inte tala om att trampa i...
Nu återkommer jag till varför Calle och jag blev så märkligt bemötta av inte mindre än hälften av de hundägare som vi mötte denna solfyllda lördag förmiddag. Med märkligt menar jag hur bråttom de hade, ungefär som att de var lite sena till jobbet. Man stirrar rakt fram och undviker ögonkontakt, hälsningar är fel på plats, som att vi hade varit i Stockholms innerstan.
Därför!
Och så slog det mig. Plötsligen insåg jag att de inte var otrevliga. Tvärtom. De var goda människor. Med ett samvete. Och att se mig med skithinken, bajsplockandevis, det hade effekt på detta samvete.
Plötsligen såg jag det med andra ögon. Dom hade det med stor inskrift lusande på pannan. "Fan, jag som inte tog upp efter hunden. I natt faktiskt. Där borta."
Tystnad.
"Där borta, där du kanske har plockat bort min skit. Du vet väl inte?!"
Tystnad. Pressad "Hej!"
"Äsch, nu skiter jag i det här!"
Tyvärr slutade inskrifterna där. Ägaren samt vovven hade passerat, lämnade oss och tog sitt samvetskval med sig.
Jag fortsatte med nya halvtinade utmaningar.
Nu hade Calle och jag hållit på en halv timme och han hade inte bajsat! Eller? Först då insåg jag: Det måste har varit så att medan jag ägnade mig åt utgrävning av främmande bajs, gjorde min egen hund gladeliggen sitt bakom min rygg, utan att jag märkte ett dugg.Hoppas att ingen såg det. Och om, så hoppas jag verkligen att jag väckte med denna syn mer munterhet än förargelse.
- Michael -
Bra initiativ, Michael. Vi är många som noterat att bajshögarna blir fler på vintern, och det är tråkigt eftersom ingen, inte heller hundägare, tycker om det. Jag vet inte varför det är så svårt att plocka upp efter sin egen hund, kanske har man glömt bajspåsen, eller så har de tagit slut, eller så har man haft tankarna på annat håll. Fast jag tror problemet är mera komplext än såhär, så låt mig sätta det in i ett större perspektiv. Inte för att urskulda ett irriterande beteende utan för att försöka förstå mekanismerna bakom.
SvaraRaderaFör i ett större perspektiv är hundbajset, om ni ursäktar, en skitsak. Under en kort runda på strandpromenaden hittar jag tomma cigarettpaket, använda pappersnäsdukar, McDonaldsmuggar, matrester, tomma pizzakartonger och oräkneliga fimpar och utspottade portionssnusar. En del av förklaringen kan vara att det finns för få papperskorgar, eller att det är för långt mellan dem (är det därför fulla bajspåsar ligger utslängda lite varstans i naturen?). Gå förbi badplatsen en söndagsmorgon på sommaren för att se vad jag menar: överfulla papperskorgar och massor av avfall bredvid, inklusive engångsgrillar.
Men det är bara en del av sanningen. Vi lever i en värld som präglas av slit-och-släng mentaliteten; det vi köper består till stor del av onödiga förpackningar som bidrar till en allt större avfallsvolym. Vi slänger saker där andra skräpat ner före oss, för inte syns väl en fimp till bland tjugo andra. Vår närmiljö är en studie i nedskräpning. Och inte bara vår närmiljö – tänk bara på den uppsjö av skräp, stor som delstaten Texas, som guppar i världshaven, ökänd som ‘The Great Pacific Garbage Patch’ (lokaliserad i norra Stilla Havet mellan 135° to 155°W och 35° to 42°N.) Och som växer, och växer, och växer. Fast så långt borta att vi kan ignorera dess existens.
En annan del av sanningen är svårare att ta till sig. Vi tycks ha avsagt oss ansvaret för de ovälkomna resterna av vår konsumtion till andra, till kommun och företag. Vi gör rätt för oss via skattesedeln och diverse avgifter, det får räcka. Finns det ingen papperskorg inom synhåll ställer vi skräppåsen bredvid, och skyller på kommunen. Det säger sig självt att inga papperskorgar i världen hjälper om vår attityd är att renhållning är någon annans ansvar.
Hundbajs har hög äckelfaktor, visst, bajs är äckligt att se på och ännu äckligare att trampa i, men vi får inte glömma att fimpar, plaster och snus innehåller gifter som är farliga för djur, människa och miljö. Ur detta perspektiv kan det ses som ett sundhetstecken att allmänheten reagerar negativt på hundbajs, om inte annat för att det påminner oss om att ansvaret för vår närmiljö är vårt, ditt och mitt, och inget vi kan skylla ifrån oss. Under inga omständigheter.
Tack, Michael, att du påminner oss om hur vi (bokstavligen) skiter i vårt ansvar gentemot resten av världen, och hur enkelt det är att ta ett första steg mot en attitydförändring. Allt som behövs är en bajspåse och viljan att bära den till nästa papperskorg.
Claudia
Claudias inlägg var mycket bra! Sunda åsikter bl a om fler "pappers"korgar att lägga skräpet i.
SvaraRaderaHär på Ekerö är de närmast obefintliga och jag m fl bär hem vårt "skräp" som vi får lägga i våra fickor tills vi kan tömma dem hemma. Inte så kul för "sopgubbarna" heller att tömma hushållssopor med bajs i.
Vore bättre med "latriner" speciella för sitt ändamål liksom fler "vanliga" papperskorgar för annat skräp som cigarettfimpar, snus, tuggummin i oändlighet m m, plast m m (mycket miljöfarliga). Hundbajs tar annars naturen hand om av sig själv, de multnar snabbt, blir till gödsel och införlivas i naturens kretslopp och gör nytta. Att sedan inte någon skall behöva trampa i det är en annan historia.
- Lena -