FöreläsningenKerstin Malm: "Farliga hundar: om hundars utsatthet och rättslösa ägare

Den 22 maj höll Kerstin Malm en föreläsning om lagen om tillsyn över hund och katt (2007:1150) som i praktiken gör hundägare rättslösa. Vi är alla medvetna om det strikta hundägaransvaret, men vad Kerstin berättade var skrämmande: polisen kan nu omhänderta en s k "farlig hund" direkt utan föregående utredning. Det låter väl inte så farligt, invänder några, farliga hundar ska bort från gatan. Men enligt Kerstin har det lett till en del problematiska händelser där polisen omhändertagit hundar som sedan hållits under oacceptabla förhållanden, dömts, och, i vissa fall, avlivats utan att ägaren haft en möjlighet att göra någonting.



Ta fallet med Maya, en fem år gammal blandning mellan amstaff och bullterrier. Hon bor i lägenhet med sin matte, och grannarna känner henne som en lugn familjehund. Fram till incidenten nedan har ingen klagat på Maya, och hon har aldrig visat minsta tendens till aggressivitet. Den 3 april 2010 har Maya tre valpar, födda den 26 mars. Så när en manlig bekant till kvinnans pojkvän hälsar på, tycker hundägaren att han inte ska komma in - lägenheten är liten, Maya mår inte riktigt bra efter valpningen och vaktar sina valpar. I det läget är det inte bra att introducera en för hunden obekant person, matte är upprörd och ber mannen att gå, Maya skäller. Sen händer det som inte får hända: Maya hoppar upp mot mannen och biter honom i hakan. Mannen sys med flera stygn, och senare på kvällen meddelar han att han polisanmäler henne (han är själv polis) och att maya måste avlivas pga aggressivitet.

Så långt kan an konstatera att något har gått väldigt fel; men det är nu som det börjar bli fel på allvar. Den 6 april kommer ett tiotal (!) poliser utan förvarning, och omhändertar Maya och valparna, som sätts i olika burar för att föras till polisens uppstallningsplats. Ägaren ber polisen höra med en veterinär, hon tror att Maya har ont. Trots detta hålls Maya 10 dagar i sträck fastkedjad i strypsnara i en liten bur där hon får göra sina behov. Hon rasar 7.5 kilo i vikt, tappar pälsen i ansiktet och visar tydliga tecken på smärta. Det är oklart var valparna befann sig under tiden. Under besiktningen konstateras det att den inte går att genomföra "pga tikens oerhört aggressiva beteende" men man beslutar med "hänsyn tgen till det inträffade och övriga i ärendet förekommande uppgifter/information så bedöms avlivning som den enda möjliga åtgärden"(besiktningsprotokollet).

Mayas matte lämnar in en ansökan om inhibitaion, dvs. att avliving inte får verkställas förrän ärendet prövats i domstol, avliving uppskjuts men Maya förblir omhändertagen. Vi har nu den 16 april, när Djurens Jurister ser till att tiken blir undersökt, varpå distriktsveterinären konstaterar att Maya har akut livmoderinflammation med starka smärtor. Hon opereras samma dag, och vårdas på klinik i tio dagar. Maya bedöms som mycket rädd men ej aggressiv av vårdpersonalen, men lämnas ut till polisen som genomför en besiktning den 29 april, och efter många turer (och tårar) dömer förvaltningsrätten den 12 maj att upphäva avlivningsbeslutet. Matte får sin hund tillbaka, men nu väntar stoa kostnader: hon måste betala alla kostnader som omhändertagandet medfört.

Denna gång överlevde hunden, även om den nog har fått men för livet. Mot Maya talade att hon är en blandras av vad som ofta beskrivs som kamphundstyp i Sverige, så från början

Rönningesjöns nya hundbad invigd

Här klipper Daniel Wemmergård bandet

 Dagens ihållande regn gjorde ett uppehåll när centerpartisten Daniel Wemmergård klippte bandet och förklarade Rönningesjöns hundbad öppnat. I en kommun som man mest hör talas om koppeltvånget (och där det saknas en rastgård för hundar) är det lätt att tro att ingen bryr sig om de fyrbenta invånare, så det värmde att höra att så många engagerat sig i hundbadplatsen: alliansen, NCC, och Gribbylunds fastighetsägare.  Stort tack från Strandhundarna!

Här gosar Daniel med Signe som invigningsbadade...

 Hundbadet har sandstrand, vacker gärdsgård, och utrymme att busa runt i full frihet - härligt!

Det minglades glatt, och medan husse och matte fikade gottade sig vovvarna med levergodis.  Det var kul att se att hundar av olika storlek minglade i samförstånd, chihuahua, flatcoated retriever, pudel, beagle, sheltie och golden retriever umgicks som om de var gamla vänner. Nu väntar vi bara på solen och värmen, och om man får önska en sak till, så vore det inte helt fel med en badbrygga i hundbadet...

Fast en del tyckte att det räckte gott att doppa framtassarna

Ha en skön badsommar!
Claudia

Bäver vid strandpromenaden

I fredags eftermiddag gick jag längs med den spång som sträcker sig en bit utefter strandpromenaden,
genom ett lite halv "träskigt" område.
Jag hade givetvis hunden med mig och roade mig glatt med att skicka ut honom på diverse apporteringsövningar.
Då jag  kom till spångens slut skymtade jag en tunnel, nedanför denna en liten bäck och precis där stod det som tidigare varit en tämligen rejäl trädstam.
Det var så uppenbart att Herr och Fru bäver varit framme och tagit rejäla munsbitar ur stammen för det var inte många dm kvar tills dess att det ståtliga trädet skulle förvandlas till endast en liten stubbe!!!

Har någon av er träffat på eller känner ni till bäver kolonien invid Hägernäs strand??

För bildbevis se nedanstående länk:

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150652020703190&set=a.10150438905118190.378277.501523189&type=1&theater

Nästan barmark...finns det några hundtränings sugna?

Vilket vårväder det varit denna helg!
I fredags for jag ut till Ulriksdals slottsträdgård för att promenera runt och givetvis strosa lite inne bland växthusen.Man kan ju inte annat än att bli salig av att se alla citrus träd, pellargoner, tulpaner samt alla de fantastiska blomster arrangemang som de har i trädgårds butiken.
Lördagseftermiddagen spenderade jag vid Sätra äng i Danderyd där jag tränade lite apportering och andra retriever tränings moment.
Trotts den värmande solen var det blött och "träskigt" i markerna och till min förfäran förvandlades min fina blanka svarta hund till en brun och gegg-drypande vovve.
Tänk vad gammalt stillastående vatten kan lukta!

Jag tränar på en daglig basis min egen hund ( En jaktlabbe ) i de olika momenten som ingår i retriever jaktprov
ibland i sällskap av andra Spaniel och retrievers men oftast ensam.
Undrar då förstås om det finns andra retriever ägare i Strandhundarna som aktiverar sina hundar genom apportering?
Om och i så fall finns det intresse att komma och träna tillsammans med mig och andra retriever/spanielägare ?
Träningsnivån läggs utifrån de ekipage som är närvarande, detta för att alla skall kunna ta del av träningen.
Dessa apporteringsträningar brukar vara jätte trevliga, syftet är att kunna ta hjälp av varandras kunskaper samt att givetvis kunna få sin hund att kunna fungera i grupp.

Hör gärna av er om ni har intresse av att delta i apportering träningarna,

ha det fint/Anna

Förebygga/motverka skotträdslor !

Snart är det dags för den där högtiden som många hundägare fasar för,

Valborg!

För många en fantastiskt högtidlig afton då våren äntligen välkomnas efter en lång och tung vinter, medan  det för andra är en kväll av ångest och bekymmer.

Att det förekommer hundar som är rädda för skott, smällare och annat oljud är ett faktum!

Under våren 2011 inledde jag ett samarbete med Väsby Djursjukhus och bland de första frågorna som personalen ställde mig var just ”Hur kan man motverka skott rädslor hos våra hundar?”

Visst går det att motverka rädslor för oljud och allra helst att förebygga dem men resan dit kan för många individer vara lång.

Men jobbar man konsekvent så kan man, om inte helt arbeta bort rädslan för oljud i alla fall dramatiskt minimera den, så till vida att hunden ”håller ihop” under kaskaderna av fyrverkerier.

Det är svårt för mig att ge konkreta råd till just HUR ni skall bära er åt med just ER hund för att arbeta bort dessa rädslor eftersom alla hundar är individuella.

Jag kan dock ge er några generella tips och råd att arbeta med.

Tanken bakom det hela är att få hunden att förstå att oljudet/obehaget är "startkort" till någonting roligt!

Hundar är experter på att klura ut att ett visst ord eller signal leder till något som på sikt är en belöning. Då vi skall lära våra hundar kommandot ”Sitt” lär vi hunden att varje gång den sätter ned rumpan i golvet  får den en belöning. Det vill säga i hundens värld lönar det sig att utföra just detta moment eftersom det leder till något positivt.

På liknande sätt vill vi lära in ett ord, ett kommando, en signal som får hunden att förstå att ”Nu kommer det något roligt”.

Det vill säga, innan obehaget, skottet, smällaren eller vad det nu är som hunden reagerar negativt på kommer en signal som betyder ”Nu kommer något roligt”.

Man kan säga att man ”programmerar” hunden till att fokusera på det positiva och ignorera det som är negativt,det vill säga obehaget.

Att ”härda” hunden stegvis i att kunna acceptera obehagliga ljud i alla dess former är också ett sätt att jobba bort överkänslighet för oljud.

Denna träning bör som sagt ske stegvis för att på sikt kunna öka frekvensen.

Man kan lägga korv/skinkbitar i botten på en kastrull och sedan lägga ett lock på snedden över kastrullen. För att lyckas komma åt belöning tvingas hunden att peta bort locket som då skapar ett oljud då den far i golvet men för de flesta hundar överkommer/övervinner de sin rädsla för oljudet eftersom den får sin belöning.

Successivt ökar man svårighetsgraden genom att bygga än mer finurliga konstruktioner som hunden får nosa sig igenom för att få sin belöning.

Upptäcker man att hunden blev allt för skrämd vid en viss ”konstruktion” då backar man helt enkelt tillbaka och bygger en enklare modell.

Skedar, gafflar, kastrullock med mera är bra redskap du kan använda för att skapa oljud. 

Har man en hund som gillar att apportera eller att kampa kan man enkelt maskera obehaget under just denna aktiveringsform eller lek.

Då hunden fokuserar på att hämta hem apporten eller har fullt upp med att ruska runt med kamptrasan så kan man introducera olika former av ljud som just den hunden upplever som obehagliga.

Syftet är helt enkelt att maskera obehaget genom leken!

Under det gångna året har jag hållit i diverse olika föredrag samt privatträningar inom detta område. Det är otroligt roligt och spännande att få engagera sig i rehabilitering av oljudsrädda hundar,

För som sagt det kan ta tid men i de allra flesta fall så går det!

Jag kommer att föreläsa i detta ämne på Väsby Djursjukhus till våren,

Se min hemsida för datum www.sittfido.se

Lycka till med träningen!    

Läs även
"Nu smäller det"

Följ Hundpsykologen på Facebook

Nu finns äntligen Sitt Fido på Facebook,

där finner ni information om föreläsningar,kurser,gemensamma träningar,promenader med mera!

Välkommen!

http://www.facebook.com/pages/SittFido/349299668437146?ref=tn_tnmn

Hundpsykologen/-ägarcoachen nu hos Strandhundarna

Mitt namn är Anna Ögren och jag är utbildad hundpsykolog/hundägarcoach.

Min utbildning har jag fått av hundägarcoach och hundboksförfattaren Memea Mohlin.

Jag är hundpsykolog och hundägarcoach.

Våra hundar pratar med oss hela tiden men hur mycket förstår vi av det de signalerar och säger till oss? Egentligen är det inte så konstigt att det ibland uppstår missförstånd som i sin tur kan leda till konflikter mellan hunden och hundägaren. Därför lägger jag i mitt yrke stort fokus på att öka hundägarens insikt och förståelse kring hundens beteende och behov!

Alla vägar bär till Rom det gäller ”bara” att hitta en väg som passar en själv och ens hund.

Oavsett man har för avsikt att lära in ett moment eller att lära bort ett oönskat beteende coachar jag hundägare att på ett effektivt och pedagogiskt sätt komma i mål med hundträningen. Tillsammans lägger vi upp en träningsplan som skräddarsys för att passa det individuella ekipaget.

 Min mottagning ligger i Danderyd där all privat konsultation samt kursverksamhet hålls.

Jag står för verktygen och kunskapen men det är du som står för den fortsatta träningen.

Därför kallar jag mig hundägarcoach!

Varmt välkommen att skriva till mig på bloggen om du har frågor om din hund/Anna.