Bäver vid strandpromenaden

I fredags eftermiddag gick jag längs med den spång som sträcker sig en bit utefter strandpromenaden,
genom ett lite halv "träskigt" område.
Jag hade givetvis hunden med mig och roade mig glatt med att skicka ut honom på diverse apporteringsövningar.
Då jag  kom till spångens slut skymtade jag en tunnel, nedanför denna en liten bäck och precis där stod det som tidigare varit en tämligen rejäl trädstam.
Det var så uppenbart att Herr och Fru bäver varit framme och tagit rejäla munsbitar ur stammen för det var inte många dm kvar tills dess att det ståtliga trädet skulle förvandlas till endast en liten stubbe!!!

Har någon av er träffat på eller känner ni till bäver kolonien invid Hägernäs strand??

För bildbevis se nedanstående länk:

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150652020703190&set=a.10150438905118190.378277.501523189&type=1&theater

Nästan barmark...finns det några hundtränings sugna?

Vilket vårväder det varit denna helg!
I fredags for jag ut till Ulriksdals slottsträdgård för att promenera runt och givetvis strosa lite inne bland växthusen.Man kan ju inte annat än att bli salig av att se alla citrus träd, pellargoner, tulpaner samt alla de fantastiska blomster arrangemang som de har i trädgårds butiken.
Lördagseftermiddagen spenderade jag vid Sätra äng i Danderyd där jag tränade lite apportering och andra retriever tränings moment.
Trotts den värmande solen var det blött och "träskigt" i markerna och till min förfäran förvandlades min fina blanka svarta hund till en brun och gegg-drypande vovve.
Tänk vad gammalt stillastående vatten kan lukta!

Jag tränar på en daglig basis min egen hund ( En jaktlabbe ) i de olika momenten som ingår i retriever jaktprov
ibland i sällskap av andra Spaniel och retrievers men oftast ensam.
Undrar då förstås om det finns andra retriever ägare i Strandhundarna som aktiverar sina hundar genom apportering?
Om och i så fall finns det intresse att komma och träna tillsammans med mig och andra retriever/spanielägare ?
Träningsnivån läggs utifrån de ekipage som är närvarande, detta för att alla skall kunna ta del av träningen.
Dessa apporteringsträningar brukar vara jätte trevliga, syftet är att kunna ta hjälp av varandras kunskaper samt att givetvis kunna få sin hund att kunna fungera i grupp.

Hör gärna av er om ni har intresse av att delta i apportering träningarna,

ha det fint/Anna

Förebygga/motverka skotträdslor !

Snart är det dags för den där högtiden som många hundägare fasar för,

Valborg!

För många en fantastiskt högtidlig afton då våren äntligen välkomnas efter en lång och tung vinter, medan  det för andra är en kväll av ångest och bekymmer.

Att det förekommer hundar som är rädda för skott, smällare och annat oljud är ett faktum!

Under våren 2011 inledde jag ett samarbete med Väsby Djursjukhus och bland de första frågorna som personalen ställde mig var just ”Hur kan man motverka skott rädslor hos våra hundar?”

Visst går det att motverka rädslor för oljud och allra helst att förebygga dem men resan dit kan för många individer vara lång.

Men jobbar man konsekvent så kan man, om inte helt arbeta bort rädslan för oljud i alla fall dramatiskt minimera den, så till vida att hunden ”håller ihop” under kaskaderna av fyrverkerier.

Det är svårt för mig att ge konkreta råd till just HUR ni skall bära er åt med just ER hund för att arbeta bort dessa rädslor eftersom alla hundar är individuella.

Jag kan dock ge er några generella tips och råd att arbeta med.

Tanken bakom det hela är att få hunden att förstå att oljudet/obehaget är "startkort" till någonting roligt!

Hundar är experter på att klura ut att ett visst ord eller signal leder till något som på sikt är en belöning. Då vi skall lära våra hundar kommandot ”Sitt” lär vi hunden att varje gång den sätter ned rumpan i golvet  får den en belöning. Det vill säga i hundens värld lönar det sig att utföra just detta moment eftersom det leder till något positivt.

På liknande sätt vill vi lära in ett ord, ett kommando, en signal som får hunden att förstå att ”Nu kommer det något roligt”.

Det vill säga, innan obehaget, skottet, smällaren eller vad det nu är som hunden reagerar negativt på kommer en signal som betyder ”Nu kommer något roligt”.

Man kan säga att man ”programmerar” hunden till att fokusera på det positiva och ignorera det som är negativt,det vill säga obehaget.

Att ”härda” hunden stegvis i att kunna acceptera obehagliga ljud i alla dess former är också ett sätt att jobba bort överkänslighet för oljud.

Denna träning bör som sagt ske stegvis för att på sikt kunna öka frekvensen.

Man kan lägga korv/skinkbitar i botten på en kastrull och sedan lägga ett lock på snedden över kastrullen. För att lyckas komma åt belöning tvingas hunden att peta bort locket som då skapar ett oljud då den far i golvet men för de flesta hundar överkommer/övervinner de sin rädsla för oljudet eftersom den får sin belöning.

Successivt ökar man svårighetsgraden genom att bygga än mer finurliga konstruktioner som hunden får nosa sig igenom för att få sin belöning.

Upptäcker man att hunden blev allt för skrämd vid en viss ”konstruktion” då backar man helt enkelt tillbaka och bygger en enklare modell.

Skedar, gafflar, kastrullock med mera är bra redskap du kan använda för att skapa oljud. 

Har man en hund som gillar att apportera eller att kampa kan man enkelt maskera obehaget under just denna aktiveringsform eller lek.

Då hunden fokuserar på att hämta hem apporten eller har fullt upp med att ruska runt med kamptrasan så kan man introducera olika former av ljud som just den hunden upplever som obehagliga.

Syftet är helt enkelt att maskera obehaget genom leken!

Under det gångna året har jag hållit i diverse olika föredrag samt privatträningar inom detta område. Det är otroligt roligt och spännande att få engagera sig i rehabilitering av oljudsrädda hundar,

För som sagt det kan ta tid men i de allra flesta fall så går det!

Jag kommer att föreläsa i detta ämne på Väsby Djursjukhus till våren,

Se min hemsida för datum www.sittfido.se

Lycka till med träningen!    

Läs även
"Nu smäller det"

Följ Hundpsykologen på Facebook

Nu finns äntligen Sitt Fido på Facebook,

där finner ni information om föreläsningar,kurser,gemensamma träningar,promenader med mera!

Välkommen!

http://www.facebook.com/pages/SittFido/349299668437146?ref=tn_tnmn

Hundpsykologen/-ägarcoachen nu hos Strandhundarna

Mitt namn är Anna Ögren och jag är utbildad hundpsykolog/hundägarcoach.

Min utbildning har jag fått av hundägarcoach och hundboksförfattaren Memea Mohlin.

Jag är hundpsykolog och hundägarcoach.

Våra hundar pratar med oss hela tiden men hur mycket förstår vi av det de signalerar och säger till oss? Egentligen är det inte så konstigt att det ibland uppstår missförstånd som i sin tur kan leda till konflikter mellan hunden och hundägaren. Därför lägger jag i mitt yrke stort fokus på att öka hundägarens insikt och förståelse kring hundens beteende och behov!

Alla vägar bär till Rom det gäller ”bara” att hitta en väg som passar en själv och ens hund.

Oavsett man har för avsikt att lära in ett moment eller att lära bort ett oönskat beteende coachar jag hundägare att på ett effektivt och pedagogiskt sätt komma i mål med hundträningen. Tillsammans lägger vi upp en träningsplan som skräddarsys för att passa det individuella ekipaget.

 Min mottagning ligger i Danderyd där all privat konsultation samt kursverksamhet hålls.

Jag står för verktygen och kunskapen men det är du som står för den fortsatta träningen.

Därför kallar jag mig hundägarcoach!

Varmt välkommen att skriva till mig på bloggen om du har frågor om din hund/Anna.

Nu smäller det

Nu är det dags igen. Nyårsafton och smällare.

Ett fyrverkeri är kvalificerat djurplågeri - men det är helt lagligt att sälja smällare, raketer och andra skräckdon. Ungdomar får tag på smällare från ansvarslösa och underbegåvade vuxna och avfyrar dessa dagarna före nyårsafton och även efteråt.
Det finns uppenbarligen inte en chans att kräva ett avskaffande av denna förbannade vana att pulverisera giftiga ämnen i raketform, och avlossa skottljud som försätter alla djur i stress och rädsla. Inte bara hundar och katter. Har någon tänkt på vad ett fyrverkeri har för effekt på t.ex. sjöfåglar?

För de som har upplevt krig och terror med gevärsskott, granater och bomber är säkert fyrverkerier också obehagligt.

Men i allt detta struntar majoriteten av befolkningen. Det går för bra för oss, när vi har pengar över för något så onödigt och miljöskadligt som fyrverkerier.

Tänk bara på hur mycket hjälp vi skulle kunna donera i stället för att detonera.

Men nej... Vi ska ju ha roligt och då ska det smälla! Och här finns det ju också pengar att tjäna. Marknadsföringen känner inga moraliska gränser. Eller finns det något mer motsägelsefullt än en logotyp för fyrverkeri som består av en söt liten pandabjörn designad på ett sätt som tilltalar barn. Det är ungefär som att ha Bamse som varumärke för Whisky.

Logotypen för en av de största fyrverkeritillverkarna - gulligheten lockar barn och ungdomar och är ett hån mot alla djur.

Som ordförande i Strandhundarna vill jag ge några tipps hur vi kan försöka begränsa skadorna hos våra djur. Det finns ett antal råd som kan fungera, ett av dom kan vara lugnande medel, men det bör dock bara användas i samråd med en veterinär.

Att "immunisera" hunden med hjälp av skotträning t.ex. med smällarljud från en CD kan lyckas individuellt, men det är inte något som jag generellt vill rekommendera.

Och javisst är jag medveten att det finns hundar som inte bryr sig. Det är bara att gratulera ägaren men det förändrar inte att det finns väldigt många som ÄR rädda.

För alla dessa hundägarna vill jag gärna ge följande råd
1. Var lugn själv och ignorera, ignorera, ignorera alla ljud! Försök ej att trösta hunden - det förvärrar saken.
2. Låt ej hunden vara med främmande personer (hundvakt). Ingen kan ersätta den lugnande inverkan som bara matte och husse kan ha på hunden.
3. Se till att det finns ett "säkert gömställe" med favoritkudden/filten på plats. Det kan vara badrummet eller i ett rum som är relativ lugn.
4. Lämna inte hunden ensam. Inte en minut.
5. Håll fönster stängda. Dra ner rullgardiner om det finns.
6. Använd EJ hörselskydd. För att balansera ljuden kan man höja ljudet på TV:n, radion eller sätt på musik på ganska hög volym.
7. När du rastar hunden under dessa kritiska dagar håll hunden kopplad under alla omständigheter. När det smäller (t ex p.g.a. ungdomar som leker med smällare i förtid eller dagarna efter) kan hunden fly och inkallning kommer inte att fungera. Flykten kan gå väldigt långt och över gator, landsvägar och motorvägen.

Lycka till!
Och gott nytt år
Michael

Läs även:
Smällarupporet, en webbplats som erbjuder olika aktiviteter i sammanhanget.
Dagbladet: Slopar fyrverkerierna – för djurens skull, en artikel som rapporterar att Ica Maxi i Birsta avstår från fyrverkeriförsäljning.

Tillägg

Nyåarsaftonens efterlämningar på Strandpromenaden. Hur roligt är det?

Koppeltvång för alla?

Här kommer ännu ett inlägg i koppeldebatten. Min syn i frågan är väl känd vid det här laget - kopplet är ett hjälpmedel, inte en nödvändighet i sig, även om somliga tycks ha en övertro till att ett snöre fixar allt, inklusive folks hundrädsla. Givetvis håller man sin hund kopplad till dess man har kommit så långt i träningen att hunden förstått vad som förväntas av den (både för hundens och alla andras säkerhet). Hundrädsla anges ofta som skäl för t ex hundförbud på restaurang och i butiker, och vägde tungt i införandet av ett generellt koppeltvång på offentliga platser. Men hundrädsla är ett allvarligt tillstånd som inte botas av att alla kopplar sina hundar, utan kräver att den hundrädde aktivt arbetar för att bli fri från sin rädsla. Så vad jag efterlyser i debatten är en nyansering av ansvarsfördelningen - just som hundägaren har ett ansvar att lära sin hund att föra sig i vårt samhälle, så har den hundrädde ett ansvar att jobba med sin rädsla.

Kolla in videon nedan för att se vad jag menar med 'hundägarens ansvar' - man blir alldeles varm om hjärtat att se tyske Heini Winter ta sina 16 slädhundar på en cykeltur genom stan och ut på landet - okopplade!

Claudia