Sidor

söndag 30 maj 2010

Fria hundar kräver engagerade ägare - funderingar kring Johan Anderssons föreläsning


Den 27 maj kom Johan Andersson från Fria Hundar till Strandhundarna för att tala om förutsättningarna för att kunna ha hunden lös under ansvar. Många av oss lär sig tidigt att lita till kopplet, för hundens säkerhet, för andras trygghet, men vad händer om vi tappar greppet, eller om hunden sliter sig, eller kopplet går av?

Risken är stor att vi förgäves ropar på en hund som njuter av friheten att kunna sträcka ut i full galopp. Då är det bättre att tänka efter före genom att bygga en god relation med hunden som gör att vi kan styra den med rösten och med kroppen istället för att blint förlita oss på ett snöre.

Johan började med att visa oss bilder på hundar i olika situationer för att testa hur duktiga vi är på att läsa hundar. För ju bättre vi blir på att tolka hundars signaler, desto snabbare kan vi reagera.

Lyhördhet för hundens kroppsspråk och timing, svårare än så behöver det inte vara att bygga en god relation. Men det förutsätter en observant och aktiv hundägare som fokuserar på hunden (dvs. glöm hundpromenader pratandes i telefon, eller med tankarna på jobbet, kärleken, vad du ska laga till middag). Just i det ögonblicket passerar en man med hund som tydligt demonstrerar det Johan pratar om - hunden går först, nosen i backen, husse följer efter, i egna tankar. Vi skrattar, för vi känner igen oss så väl i situationen; den enda länken mellan hund och människa är - kopplet.

Johan påpekar att man måste vara en resurs för sin hund om man vill ha dess uppmärksamhet; det räcker inte att bara gå ut och gå, hunden i sin värld, människan i sin. Kommunikation bygger på gemensamhet, och ett enkelt sätt att väcka hundens intresse är att överraska den, utmana den, leka med den. I publiken finns förutom åhörarna också fem hundar, och Johan är snabb att förtydliga sin filosofi med hundarnas hjälp.

Först ut är min tvååriga setter Mingus, som halvsover vid mina fötter, kopplad. Johan tar av halsbandet och lägger ut en godis som Mingus är snabb att springa efter, men Johan förstärker sitt "nej!" (som Mingus ignorerar) genom att blixtsnabbt ta i Mingus och sen backa undan. Mingus reagerar direkt - han vänder sig om och springer till Johan, och hela hundens uppsyn visar att han ber om ursäkt, långa mungipor, öronen bakåt. Johan belönar med lek och bus, men sen bjuder Mingus på en oväntat lektion i påhittighet - han rusar förbi Johan till glassdisken. Många muntra skratt och Johans snabba replik, "Där ser ni! Det gäller att läsa hunden!" Vi är imponerade - inget ryck i kopplet, ingen höjd röst, bara ett snabbt grepp som påminner hunden att den håller på att göra fel, och chansen att rätta till det. Johan poängterar att det är väldigt viktigt att backa när man korrigerat hunden, något de flesta glömmer bort.

Sen hamnar lille Tim i fokus, en charmerande mopskille som har svårt att sitta still. Johan påpekar att det är mycket bättre att ha kort koppel om man nu binder upp hunden, för då har den färre val och lättare att komma till ro. Och det fungerar!

Vi lär oss mycket under föreläsningen, men det visar sig också att vanans makt är stor, ett beteende jag dessvärre illustrerar med all tydlighet. Under tiden har Mingus legat bakom Johan, helt avslappnad, men när han kommer tillbaka till mig kopplar jag honom omedvetet. Johan är snabb att påpeka det absurda i handlingen - och jag får mig en tankeställare.



En liten parantes i sammanhanget - jag har länge undrat varför Mingus och jag har så bra kontakt på jaktproven när han springer lös ("Mingus jagar i bra kontakt med föraren"), en kontakt jag saknar under koppelpromenader. Johans föredrag hjälpte mig att förstå: när Mingus är lös på jaktprov är jag närvarande till hundra procent, med full fokus på hunden och omgivningen. När vi går koppelpromenader går jag ofta i egna tankar (jobbet, kärleken, middagen, ja ni vet), och Mingus går in i sin egen värld också.

Men som ni vet är det aldrig för sent att lära gamla hundar sitta, så nu ska vi gå på promenader tillsammans, Mingus och jag, där kontakten är i fokus och kopplet bara ett snöre.

Och ni som har missat Johans föreläsning har en chans till, för vi jobbar på att få igång en kurs med Johan här i Hägernäs Strand. Är du intresserad av att delta, hör av dig till Strandhundarna eller mejla mig på adressen mpmingus@gmail.com

- Claudia -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar