Föreläsningen som Strandhundarna anordnade med Mervi Kärki, dog listener utbildad av Jan Fennell i England, var välbesökt. Dagens samhälle ställer stora krav på hundägaren och hunden, och det är inte alldeles lätt att få vardagen att fungera. Jag är själv uppväxt med hundar i familjen, skotsk hjorthund och pudel, och vad jag minns gick vi aldrig på hundkurser, begreppet 'problemhund' var inget man tänkte på. Men jag minns att hundarna, som användes till jakt, var självklara familjemedlemmar som delade vår vardag och alla aktiviteter. Hundallergier fanns knappt, att hundar skällde var inget man retade sig på och 'hunddagis' fanns inte; hundarna var hemma eller följde med till jobbet.
Vi som har hundar idag vet att hänsyn och strikt ägaransvar styr vår vardag med hund. Som hundägare ansvarar jag för att min hund passar in i det moderna samhället och eftersom hundallergiker finns överallt (fler i Sverige än i andra länder tycks det) så är hundar inte välkomna i butiker, på arbetsplatser och på restauranger. Bor man i Täby förväntas de gå i koppel mest överallt utanför hemmet, så flertalet av hundmötena sker i koppel vilket inte är helt oproblematiskt: hundarnas 'protokoll' sätts ur spel vilket resulterar i att en hel del gruff uppstår som lösa hundar undviker.
Då är det inte konstigt att man som hundägare vill få redskap som förklarar och hjälper att bryta oönskade beteenden. I en serie föreläsningar bjuder Strandhundarna in företrädare för olika förklaringsmodeller, olika sätt att se på hunden och dess roll i familjen, men vi tar inte ställning för eller emot. Det är upp till varje hundägare att hitta en metod som fungera för just deras hund.
Mervi Kärki höll en mycket interaktiv och uppfriskande teknikfri föreläsning (blädderblock och spritpenna fick duga) om amichien bonding, dvs. Jan Fennells metod som utgår från fyra grundantaganden:
"Din hund (oavsett ras) har sitt ursprung från vargen och är ett flockdjur. Den anser sig alltid vara en del av flocken oavsett hur och var ni lever. Alla som finns i familjen är en del av flocken i hundens ögon.
Amichien®Bonding bygger på 4 grundstenar
-
Jakt - hur är din hund i koppel? Har du en hund som är blockerad med nosen i backen
-
Fara - Vad händer om dörrklockan ringer, du får gäster, mötande hundar mm
-
Separation - Hur är din hund efter en separation, kortare eller längre tid?
-
Mat - vad betyder det för din hund?
Genom att använda rätt signaler med dessa grundstenar ständigt med din hund så kommer du att visa din hund tydliga signaler om vem som styr flocken och vilken roll din hund har i rangordningen. För hunden blir det att all press tas bort och den förlitar sig på dig som tar alla initiativ och trygg beslutsfattare. När pressen och felaktiga tanken är borta hos hunden så blir den mycket mer stressfri och mer mottaglig för dina önskemål i vardagslivet och träning" (citerat från Mervis hemsida, www.hundinspiration.se).
M a o så utgår metoden från rangordningstänkande och antagandet att om rangordningen finns på plats och vi tar på oss ledarrollen så befriar vi våra hundar från stress. Mervi gav oss flera exempel som både lockade fram igenkännande leenden och glada skratt. Vi fick lära oss att IGNORERA hunden när den hoppar upp på oss när vi kommer hem (för så gör alfavargen), att äta en bit mat innan vi ger mat till hunden (för att befästa vår ledarroll), och hur man får en hund att gå i koppel utan att dra (få edn att inse att den ska följa oss). För alla som vill lära sig mera om amichien bonding finns Jan Fennells bok
Förstå din hund: om att fostra hundar utifrån deras naturliga beteende (2000) att låna hos Strandhundarna.
Jag tror att alla som deltog fick sig en tankeställare, och jag själv höll med om en del (att det är bra att ignorera hopp-beteende, t ex) men var mera tveksam till referenser till vargflocken och dess strikta hierarki. Senare forskning på vilda vargar visar att vargflocken består av en familjegrupp, där alfaparet är föräldrarparet som lever med sina valpar. Relationerna bygger på den naturliga auktoriteten som föräldrarna har som just föräldrar, med det ansvar det innebär för flockens överlevnad. Men de kontrollerar inte allt som händer, ungvargar jagar t ex mindre byten som de äter själva utan att 'alfavargen' gör anspråk på dem. 'Alfaparet' är förresten ett begrepp som speglar mänskliga hierarkier mera än djurens; vi människor har alltid delat in varandra i sådana som leder och andra som följer. Det är också tveksamt enligt nyare forskning om hundar verkligen upplever människor som flockmedlemmar. Det som slår mig i denna djungel av förklaringsmodeller och träningsmetoder är hur angelägen hunden är att vara oss till lags; hur fantastiskt det är att min hund väljer att jaga med mig när den lätt kan fälla bytet själv istället för att lämna över det till mig - det visar på förtroende (att jag delar med mig av maten) och tillit (att den vet att den kan lita på mig i alla lägen). Och det är det jag uppskattar mest, den ömsesidiga tilliten.
Claudia
