Nu smäller det

Nu är det dags igen. Nyårsafton och smällare.

Ett fyrverkeri är kvalificerat djurplågeri - men det är helt lagligt att sälja smällare, raketer och andra skräckdon. Ungdomar får tag på smällare från ansvarslösa och underbegåvade vuxna och avfyrar dessa dagarna före nyårsafton och även efteråt.
Det finns uppenbarligen inte en chans att kräva ett avskaffande av denna förbannade vana att pulverisera giftiga ämnen i raketform, och avlossa skottljud som försätter alla djur i stress och rädsla. Inte bara hundar och katter. Har någon tänkt på vad ett fyrverkeri har för effekt på t.ex. sjöfåglar?

För de som har upplevt krig och terror med gevärsskott, granater och bomber är säkert fyrverkerier också obehagligt.

Men i allt detta struntar majoriteten av befolkningen. Det går för bra för oss, när vi har pengar över för något så onödigt och miljöskadligt som fyrverkerier.

Tänk bara på hur mycket hjälp vi skulle kunna donera i stället för att detonera.

Men nej... Vi ska ju ha roligt och då ska det smälla! Och här finns det ju också pengar att tjäna. Marknadsföringen känner inga moraliska gränser. Eller finns det något mer motsägelsefullt än en logotyp för fyrverkeri som består av en söt liten pandabjörn designad på ett sätt som tilltalar barn. Det är ungefär som att ha Bamse som varumärke för Whisky.

Logotypen för en av de största fyrverkeritillverkarna - gulligheten lockar barn och ungdomar och är ett hån mot alla djur.

Som ordförande i Strandhundarna vill jag ge några tipps hur vi kan försöka begränsa skadorna hos våra djur. Det finns ett antal råd som kan fungera, ett av dom kan vara lugnande medel, men det bör dock bara användas i samråd med en veterinär.

Att "immunisera" hunden med hjälp av skotträning t.ex. med smällarljud från en CD kan lyckas individuellt, men det är inte något som jag generellt vill rekommendera.

Och javisst är jag medveten att det finns hundar som inte bryr sig. Det är bara att gratulera ägaren men det förändrar inte att det finns väldigt många som ÄR rädda.

För alla dessa hundägarna vill jag gärna ge följande råd
1. Var lugn själv och ignorera, ignorera, ignorera alla ljud! Försök ej att trösta hunden - det förvärrar saken.
2. Låt ej hunden vara med främmande personer (hundvakt). Ingen kan ersätta den lugnande inverkan som bara matte och husse kan ha på hunden.
3. Se till att det finns ett "säkert gömställe" med favoritkudden/filten på plats. Det kan vara badrummet eller i ett rum som är relativ lugn.
4. Lämna inte hunden ensam. Inte en minut.
5. Håll fönster stängda. Dra ner rullgardiner om det finns.
6. Använd EJ hörselskydd. För att balansera ljuden kan man höja ljudet på TV:n, radion eller sätt på musik på ganska hög volym.
7. När du rastar hunden under dessa kritiska dagar håll hunden kopplad under alla omständigheter. När det smäller (t ex p.g.a. ungdomar som leker med smällare i förtid eller dagarna efter) kan hunden fly och inkallning kommer inte att fungera. Flykten kan gå väldigt långt och över gator, landsvägar och motorvägen.

Lycka till!
Och gott nytt år
Michael

Läs även:
Smällarupporet, en webbplats som erbjuder olika aktiviteter i sammanhanget.
Dagbladet: Slopar fyrverkerierna – för djurens skull, en artikel som rapporterar att Ica Maxi i Birsta avstår från fyrverkeriförsäljning.

Tillägg

Nyåarsaftonens efterlämningar på Strandpromenaden. Hur roligt är det?

Koppeltvång för alla?

Här kommer ännu ett inlägg i koppeldebatten. Min syn i frågan är väl känd vid det här laget - kopplet är ett hjälpmedel, inte en nödvändighet i sig, även om somliga tycks ha en övertro till att ett snöre fixar allt, inklusive folks hundrädsla. Givetvis håller man sin hund kopplad till dess man har kommit så långt i träningen att hunden förstått vad som förväntas av den (både för hundens och alla andras säkerhet). Hundrädsla anges ofta som skäl för t ex hundförbud på restaurang och i butiker, och vägde tungt i införandet av ett generellt koppeltvång på offentliga platser. Men hundrädsla är ett allvarligt tillstånd som inte botas av att alla kopplar sina hundar, utan kräver att den hundrädde aktivt arbetar för att bli fri från sin rädsla. Så vad jag efterlyser i debatten är en nyansering av ansvarsfördelningen - just som hundägaren har ett ansvar att lära sin hund att föra sig i vårt samhälle, så har den hundrädde ett ansvar att jobba med sin rädsla.

Kolla in videon nedan för att se vad jag menar med 'hundägarens ansvar' - man blir alldeles varm om hjärtat att se tyske Heini Winter ta sina 16 slädhundar på en cykeltur genom stan och ut på landet - okopplade!

Claudia

Några synpunkter från en Nyinflyttad

Då var man inflyttad i det trevliga hägernäs strand tillslut med mina 2 dogo canarios :)

Området är supertrevligt och jättemysigt med fina promenadområden närliggande. Dock lade jag märke till något lite halv konstigt (iallafall i mina ögon) Var ute och knallade med hundarna bort mot McDonalds sent i Tisdagskväll och på vägen tillbaks så ser jag 2 killar, kanske mellan 20-25år gamla som har sina pitbull/amstaff hundar lösspringande över parkeringarna. Okej att det var sent på kvällen men det kändes inte riktigt bra. Tänkte att detta var nog bara en engångsföreteelse och funderade inte mer på den saken då.

Dagen därpå på morgon promenaden var jag ute med hundarna och gick en annan väg, då lade jag märke till något ytterst intressant, träffade på säkert 3 eller 4 hundägare som hade sina hundar kopplade, men direkt de kom upp på en gångväg så släppte de hundarna lösa och dom rusade fram o tillbaks längst gångvägarna. Tänkte att händer det 1 gång är det nog bara en tillfällighet men nu efter några dagar har jag märkt att väldigt många verkar göra på det sättet.

Jag personligen skulle aldrig få för mig att låta mina hundar rusa runt lösa där andra människor och hundar vistas såvida det inte är på utsatt plats där det är tillåtet att ha hundarna lösa (dvs. inhägnad rastgård)

Det finns hundrädda människor samt det faktum att alla hundar inte fungerar ihop med alla andra hundar också, något folk tyvärr verkar glömma bort. Det är olika rangskillnader mellan hundar och kommer en högrangs tik lös mot en annan tik som är hög i rang, då har man en potentiell katastrof waiting to happen. Så vore det inte allra bäst att folk såg till att ha sina älsklingar kopplade på offentliga områden? :)

Tycker det är värt o ta upp samtalsämnet hursomhelst så kanske en diskussion kan skapas om det.

Vänligen

Nicklas

Nicklas med Spader och Jojje

Jag heter Nicklas, född 1975, data- och nätverkstekniker, samt även mycket tatuerings intresserad, dock tatuerar jag inte själv. Jag äger 2 hundar av rasen Dogo Canario (även Kallad för Presa Canario).

Jag har en tik som heter Spader som är 1.2 år gammal, samt en hane som heter Jojje som är 7 månader gammal. Den här rasen är en vakthundras av moloss typ, dvs. det är en Mastiff ras. Storleken hos spader är ungefär som en rottweiler skulle jag uppskatta.

Många tror tyvärr att detta är livsfarliga mördarmaskiner och kamphundar, men det är det verkligen inte. Jag och hundarna tycker bara det är roligt om folk vill gå fram och hälsa på hundarna, så att ni kanske får lära känna dem och vi även er!


Spader är en sprallig tjej som är med på allt bus som erbjuds och har stor energi Hon har dock blivit lite skrämd av barn innan i livet, så hon är lite reserverad mot just barn, men det är något jag jobbar med så mycket det går.

Jojje han är mera lugn och sansad av sig, lite mera laidback så att säga men såklart är han också med på att busa och leka. Båda är snälla mot andra hundar stora som små.

Vill gärna tillägga att båda mina hundar är mycket människovänliga och även trevliga mot andra hundar, dock kan lek och bus gå lite vildt till då hundarna är så unga, men har aldrig stött på något bekymmer innan.

Vi flyttar hit till Hägernäs Strand från Lidingö efter att ha fått chansen till lägenhet i området, och det verkar toppen!

Nicklas

Föreläsning: Hundar och människor pratar olika språk

Föreläsning för Strandhundarna den 26e oktober 2011-10-29
Föredragshållare: Anna Ögren, Hundpsykolog/Hundägarcoach

”Hundar och människor pratar olika språk vid olika tillfällen, förstår de varandra?”

Precis som överskriften säger så pratar människor och hundar olika språk och ofta vid olika tillfällen.

Detta innebär att det onekligen blir missförstånd i vår kommunikation.

Vi försöker förmedla information till våra hundar med hjälp av verbala kommandon men ofta förmedlar vårt kroppsspråk något annat.

Vi blir otydliga i hundens ögon och kanske till och med hotar eller skrämmer den an att vara medvetna om vad vi egentligen förmedlar. Alltför ofta talar vi två språk samtidigt.

I mitt yrke som hundpsykolog/hundägarcoach är mitt främsta mål att motivera, engagera och assistera hundägare. Motivera hundägaren att förändra sina rutiner med hjälp av en ny träningsplan. Engagera hundägaren att förstå sin hund och dess behov. Assistera hundägaren i övergången från den teoretiska träningsplanen
till praktisk träning med hunden.

Genom att lära hundägaren att bli mera medveten om hundens kroppsspråk men även sitt eget blir kommunikationen Husse/Matte och hund tydligare och relationen mer sammanfogad.

Under kvällens gång tog jag bland annat upp följande teman:

• ” Hunden pratar mycket med både svans och öron, lär er läsa dessa och bli bättre på att uppfatta hundens sinnesstämning”

• ” Varför drar hunden i koppel och vilka konsekvenser kan detta beteende ge?”


• ” Hundar som skäller vid dörren uppfattas störande och besvärligt för hundägaren, hur uppfattas det av hunden?”

• ” Myter om hundens beteende och människans ledarskap”




Jag erbjuder alla åhörare ett specialpris för privatträning i hemmamiljö,

ERBJUDANDE (gäller en vecka från det att detta publiceras på hemsidan)

Två timmars privatträning för 600 kronor inklusive moms.

För bokning och övrig information vänligen se www.sittfido.se eller maila mig på anna@sittfido.se eller per telefon 0735/182499

Lyckliga hundar i Montana

the big sky country (A.B. Guthrie)

Nu är jag i Madison, Wisconsin, och terminen har börjat, men först vill jag dela med mig av mina upplevelser i Montana, kallad Big Sky Country. Och himlen är ändlös - bara prärie och bergen i horisonten. Ett landskap att förälska sig i, och människorna, och hundarna...

För detta är hundarnas förlovade land. Överallt ser man hundar, de följer med i bilen, i barerna, på vandringar. Och de är okopplade, har bara en bandanna (halsduk) runt halsen men följer sina ägare som klister. Jag frågade min kompis varför hennes schäfer Nala har en bandanna och hon svarade " så att de som ser henne i skogen inte tror att hon är en varg!"

Nala med sin bandanna

För man har öppnat jakten på varg i Montana, efter år av förbud. Man funderar även på att tillåta jakt på grizzly björn, som är så talrik att den lämnar bergen för att söka föda i städerna. Det beror mest på att människor matar björn eller att de inte tar hand om soporna, och jag lärde mig att en björn som matas är en död björn (förlorar den sin naturliga skygghet brukar det gå illa, och det är alltid björnen som betalar priset). Det som slog mig i Montana var hur närvarande djurlivet är - man springer på björnar, ser vargar, och örnar finns överallt. Ändå tar man med sig hundarna ut, en kalkylerad risk, och oftast går det bra. Hundarna jagar inte björn och varg vilket minskar konflikterna, och alla som ger sig ut i bergen bär på 'bear spray' istället för att skjuta.

Vänliga pitbulls i Montana

Minns ni föreläsningen vi hade om pitbulls? Det är verkligen 'the all American dog' - de finns överallt, och dessa tre är typiska. Alla jag träffat (och det är många för alla tycks ha minst tre) är supertrevliga och gör skäl för epitetet 'nanny dog.'

Tråkigt att dessa hundar fått så dåligt rykte, för det är tydligt att de är fina hundar bara de får vara med, dela sina ägares liv, och vara fria hundar. Dessa tre satt kvar på flaket fast deras husse gått för att handla, och de var inte kopplade (fick mig att tänka på Johan och hans Fria Hundar). De hälsade glatt på oss och våra hundar utan minsta tecken på aggression. Jag var lycklig hela dagen... Kul att det finns pitbulls som är omedvetna om hur farliga de anses vara.

Hälsar Claudia från Big Sky Country

Viltspårning med Strandhundarna

Fem hundar och fyra mattar träffades idag (14 aug) i Hägernässkogen för att pröva på tre olika spårtyper, ett korvspår, ett blodspår med klöv som "byte" och ett s k eftersöksspår utan blod också det med klöv som "byte".

Vädret var perfekt och deltagarna fick en lärorik och trevlig upplevelse. Två av hundarna hade aldrig prövat på denna aktivitetsform tidigare och deras två mattar blev både glada och överraskade över att deras hundar klarade av alla tre spårtyperna.

Så varför inte låta fler Strandhundar pröva detta? Jag ställer gärna upp igen!

Agneta Pörner med hunden Ada

Föreläsning: Att (be)möta kamphundar

Strandhundarna hade den 30 maj Iréne Westerholm, etolog och hundinstruktör, som föreläsare.

Vad behöver vi veta om kamphundar?

Med kamphund menas ofta en hund av ras som avlats för kamp. Till dessa hör raser både bland spetsar, bulldoggar, mastiffer och terrier, men det är ofta den grupp som kallas förr bull & terrier som idag benämns som kamphundar. Där finns Staffordshire Bull Terrier, Bullterrier, Minatyrbullterrier, American Pit Bull Terrier och American Staffordshire Terrier. Ursprunget till dessa fem raser har åtminstone sedan 1300-talet avlats för att hantera boskap genom att bita sig fast i dess mule för att stoppa långtgående djur. Under årens gång kom detta att utvecklas till en folksport i Storbritannien, och så småningom omfatta slagsmål även med grävlingar, björnar och andra hundar. Många olika hundtyper användes i dessa ”baitings”, men hundarna av bulldoggtyp kom att visa sig vara mest framgångsrika.

Vad är skillnaden mellan kamphundar och övriga raser?

Till skillnad från den bild media förmedlar har dessa hundar sedan 1300-talet avlats för att inte bita människor. För att fungera som kamphund måste hunden ovillkorligen vara hanterbar för människor – även under slagsmål, och de hundar som inte fungerat har sållats bort. De är hundar med stor tillgivenhet mot människor och ofta urusla vakthundar. Däremot har de en stor vilja att jaga och att slåss med byten – en kvarleva från sitt ursprung. En kamphund ska alltså inte slåss på grund av aggressivitet, utan se slagsmålet som en form av jakt eller lek.
På grund av det mjuka sinnelaget och svårigheten i att få köpa en renrasig hund, har oseriösa och okunniga ägare under de senare decennierna avlat på blandraser. Många av dessa är blandraser mellan kamphundar och rottweiler – vilket gett en större hund med större förmåga att visa aggression än en kamphund. Det är oftast dessa som ses patrullera förorterna och i allmänhetens ögon betecknas som kamphundar, vilket är helt felaktigt.

Vad säger lagen?

Inga raser är idag förbjudna i Sverige, men det finns ett förbud mot farliga hundar (Djurskyddsförordning 1988:539). Även en tydlig lagstiftning gällande hundhållning – vilken skulle kunna eliminera många av de hundägarproblem som finns, om alla följde den. Det viktigaste vi kan göra är att se till att våra hundägare i omgivningen håller sin hund kopplad – och att vi gör detsamma. Koppeltvång råder enligt den kommunala ordningsstadgan i de flesta av Stockholmsområdets kommuner och regleras ytterligare med hänsyn till vilt i tillsynslagen (Lag 2007:1150 om tillsyn över hundar och katter, 16 §). Med koppel hindras många oplanerade möten mellan hundar, som i värsta fall leder till konflikter eller smittspridning. Hundägare är också alltid strikt ansvariga för vad hunden gör (Lag 2007:1150 om tillsyn över hundar och katter, 19 §), något som definitivt underlättas genom koppelhållning.
Då vår lagstiftning är vårt främsta vapen mot dålig hundhållning och farliga hundar, är det viktigt att du alltid anmäler de missförhållanden du ser i omgivningens hundhållning – akut djurplågeri till polisen, och vanvård till Länsstyrelsen.

Vad kan vi då göra för att förekomma och undvika konflikter med hundar?

Dessvärre kommer hundar alltid ha en benägenhet att slåss. Det kan handla om att hunden försvarar något värdefullt, hävdar sin sociala status, försvarar sig själv vid rädsla eller ser slagsmål som en lek eller jakt. När vi bor tätt bland andra hundar och hundägare är förstås tillfällen för konflikter fler.
- Undvik att ge hundarna möjlighet till konflikter. Passera snabbt genom ett hundmöte om någon av hundarna är benägen att utmana den andre eller göra utfall. Kontakta en professionell hundtränare för träning om din hund påverkats negativt av andra hundar under hundmöten.
- Undvik möten med okända hundar, både i koppel och utan. Hunden tillgodoser sitt sociala behov genom att ha fasta relationer och för de flesta hundar räcker det med 2-3 sådana. Det är din uppgift som hundägare att se till att din hund får bra erfarenheter av andra hundar, och kan lita på dig vid dessa tillfällen. Genom att minska antalet tillfälliga kontakter, minskar vi också tillfällen till konflikter och smittspridning.
- Vissa framspringande hundar är lätt distraherade med vad du kan ha med dig under promenaden – kasta iväg den fulla bajspåsen och godiset för att eventuellt vinna tid. En del hundar kan förmås att stanna genom muntlig tillsägelse, andra inte.
- Skydda din hund om en främmande hund springer fram (se nödvärnsrätten 24 kap. 1 § brottsbalken). Enligt vår lagstiftning är det bättre än att den skyddar sig själv, så också inlärningsmässigt sett för din hund. Undvik att skrika då det med stor sannolikhet kommer att stressa din egen hund och eventuellt nära ett utfall. Håll gärna din hund bakom dig.

Vad gör man när hunden råkar i slagsmål?

Det viktigaste är att behålla sitt lugn och inte drabbas av panik. Skrik och sparka inte.
Innan någon hund fått ett fast bett:
- Försök INTE greppa efter halsband eller selar. Risken är då stor att du själv blir biten.
- Försök att få tag om hundens lårben och dra hundarna ifrån varandra då de tillfälligt släpper. Detta förutsätter att ni är två personer.
- Om du är ensam – bind upp den ena hunden mycket kort i sitt koppel i närmsta stolpe eller träd. Då du fixerat den har du större möjlighet att avbryta slagsmålet, rikta in dig på lårbenen hos den lösa hunden.
- I vissa fall kan en överraskning få hundarna att tillfälligt avbryta så att du lättare kan agera. Det kan handla om ett skarpt ljud, en spann med vatten eller något liknande.

Om någon eller båda hundarna fått ett fast bett och inte vill släppa:
- Sparka eller slå aldrig hundarna. I värsta fall leder detta till att någon eller båda hundarna triggas eller får allvarliga skador.
- Lättast och lindrigast är att bända upp käken. Detta kan göras med en breaking stick, eller med vad som kan finnas i närheten. Kanske skaftet på en sked eller en hållbar penna.



- Finns inget att bända med, stryp då ut hunden tills den släpper. Använd hundens egna halsband eller det koppel du har med dig. Oftast tar det bara ett 10-tal sekunder innan hunden släpper och du kan ge efter på greppet. Detta är kanske det enda sätt du kan hantera en hund på vars styrka överstiger din egen. Bind upp eller för hundarna ifrån varann så fort du kan.
- Kontakta alltid veterinär vid bettskador på din hund.

Kamphundar är inte mer aggressiva mot andra hundar än övriga raser, men har avlats för att vara bra på att brottas och slåss. De är ytterst människovänliga och utgör mycket sällan hot mot människor. Däremot finns många hundar oavsett ras och blandning som undsluppit vardagslydnad och hundägare utan kunskap. Se till att ha lagen på din sida och främja god hundhållning så kommer vi på sikt kunna minska antalet konflikter och olyckor med hundar inblandade.

- Iréne Westerholm -

Läs mer: www.hundlaroverket.se

Mysdagis - ett hunddagis med aktiviteter

Mysdagis är ett mycket personligt hunddagis, vi vill ge din hund en meningsfull vardag med olika aktiviteter,socialträning , omvårdnad och respekt. Det viktiga för oss är att dynamiken i flocken är god. Hunddagis ska inte vara en förvaringsplats! Vi är ute i naturen minst 3 tim per dag. Utöver hundpassning på dagarna så kan vi i mån av tid och plats erbjuda hundpensionat i hemmiljö. Jag som driver dagiset håller hundkurser för valpar, vardagslydnad, privatträning och aktivering. Waxholms brukshundklubb, Täbyhundsällskap , Hundenshus och Labbradorklubben för ledarhund är en av dem som anlitar mig för föreläsningar och kurser. Utöver vanliga kurser håller jag utbildning för terapihundsförare.



Erfarenheter
För mig började relationen med hundar på Hundstallet. Jag hade varit doggy walker där ett tag när jag efter en tid fick Hundstallets förtroende och kunde börja ta hem hundar på permission, hundar som ofta var stressade, oroliga och inte hade någon tilltro till människor. Det dröjde inte länge förrän Kasper, tillsammans med mamma och syskon, flyttade in på Hundstallet. De var fysiskt skadade efter en brand och hade inget förtroende för oss två benta. Men av någon anledning valde Kasper mig. Jag kämpade hårt med att vinna hans fulla förtroende och testade många olika metoder, men inget fungerade riktigt bra.Till sist kom jag i kontakt med Hundens Hus och alla bitar föll på plats. I dag har jag och Kasper en stark relation och han är dessutom Täby kommuns första terapihund.

Åren har gått och jag är nu utbildad hundinstruktör genom Hundens Hus och Svenska Brukshundklubben. Utöver det har jag gått ett antal olika utbildningar hos bland annat Eva Bodfält, Renee Sjöberg, Åsa Klint, Kenth Svartberg och vargforskare, etologer och veterinärer. I dag driver jag en egen hundskola, är dagmatte, erbjuder hundpassning och driver ett hunddagis.

Mina hundar
Jag har arbetat med hund sedan 2001. Mina hundar: Bella, en rottweilertik på tio år, Kasper, en schäferblandning på åtta år och en yorktik, Hedda, som är 14 månader.

Vad jag vill
Mitt mål med mina hundar är att ha en förtroendefull relation där vi tar fram det bästa hos varandra och mitt motto är att det ska vara roligt att ha hund!

Hemsida med kontaktuppgifter och vägen till oss: www.mysdagis.se

Hundar välkomna på alla c/o hotell

Vi ska ut på middag med en utländsk gäst, men efter en hel dag på hunddagis vill jag gärna ta med hunden. Vad göra? En rundringning visar att det inte är alldeles enkelt; det blir nobben på de flesta restauranger ("vi måste ta hänsyn till våra allergiska gäster").  Men Ulla Winbladh ger tummen upp - självklart är hundar välkomna får vi till svar. Gissa var vi kommer att äta?

Winbladhs attityd har alltid varit utmärkande för restauranger i den högre priskategorin, men jag tycks ana att ett paradigmskifte är på gång när jag snabbt ögnar igenom morgontidningen. Min blick fastnar på en halvsidesannons i dagens SvD - en  brun labbe och välklädda mansben är i fokus.  Grythyttans Gästgivaregård och en rad andra hotell frågar "När bjöd du din bästa vän på middag sist? Nu har vi hundmeny på alla hotell." Jag blir nyfiken och går jag in på hemsidan (careofhotels.co) där jag möts av dessa förföriska ord som vi hundägare sannerligen inte är bortskämda med:

"We love dogs!
Well-behaved and well-groomed dogs (and cats) are always welcome at all c/o Hotels! Dogs are welcome in at least one lobby/salon at each hotel as well as in a wide selection of hotel rooms.
They are even welcome in some of our dining rooms, so that you can enjoy your meals together just like you would have done at home. Our celebrated chefs have created a special woof menu with delicious dog treats.
Room rates for dogs are 300 SEK in Sweden and 25 USD in the US."

Inte en dag för sent! Typiskt nog är det hotellen i lyxklass som visar vägen (Grand Hotell har alltid välkomnat hundar), men nu verkar det som om något håller på att hända: hundarna och deras människor har blivit en attraktiv målgrupp.  Jag vet i alla fall var jag ska tillbringa några dagar av min semester i år ...

Länktips

www.careofhotels.com

Vardagslivet med hund - Rätt kommunikation ger stressfria hundar

Föreläsningen som Strandhundarna anordnade med Mervi Kärki, dog listener utbildad av Jan Fennell i England, var välbesökt. Dagens samhälle ställer stora krav på hundägaren och hunden, och det är inte alldeles lätt att få vardagen att fungera. Jag är själv uppväxt med hundar i familjen, skotsk hjorthund och pudel, och vad jag minns gick vi aldrig på hundkurser, begreppet 'problemhund' var inget man tänkte på. Men jag minns att hundarna, som användes till jakt, var självklara familjemedlemmar som delade vår vardag och alla aktiviteter. Hundallergier fanns knappt,  att hundar skällde var inget man retade sig på och 'hunddagis' fanns inte; hundarna var hemma eller följde med till jobbet.

Vi som har hundar idag vet att hänsyn och strikt ägaransvar styr vår vardag med hund. Som hundägare ansvarar jag för att min hund passar in i det moderna samhället och eftersom hundallergiker finns överallt (fler i Sverige än i andra länder tycks det) så är hundar inte välkomna i butiker, på arbetsplatser och på restauranger. Bor man i Täby förväntas de gå i koppel mest överallt utanför hemmet, så flertalet av hundmötena sker i koppel vilket inte är helt oproblematiskt: hundarnas 'protokoll' sätts ur spel vilket resulterar i att en hel del gruff uppstår som lösa hundar undviker.

Då är det inte konstigt att man som hundägare vill få redskap  som förklarar och hjälper att bryta oönskade beteenden.  I en serie föreläsningar bjuder Strandhundarna in företrädare för olika förklaringsmodeller, olika sätt att se på hunden och dess roll i familjen, men vi tar inte ställning för eller emot. Det är upp till varje hundägare att hitta en metod som fungera för just deras hund.

Mervi Kärki höll en mycket interaktiv och uppfriskande teknikfri föreläsning (blädderblock och spritpenna fick duga) om amichien bonding, dvs. Jan Fennells metod som utgår från fyra grundantaganden:

"Din hund (oavsett ras) har sitt ursprung från vargen och är ett flockdjur. Den anser sig alltid vara en del av flocken oavsett hur och var ni lever. Alla som finns i familjen är en del av flocken i hundens ögon.

Amichien®Bonding bygger på 4 grundstenar

• Jakt - hur är din hund i koppel? Har du en hund som är blockerad med nosen i backen
• Fara - Vad händer om  dörrklockan ringer, du får gäster, mötande hundar mm
• Separation - Hur är din hund efter en separation, kortare eller längre tid?  
• Mat  - vad betyder det för din hund?

Genom att använda rätt signaler med dessa grundstenar ständigt med din hund så kommer du att visa din hund tydliga signaler om vem som styr flocken och vilken roll din hund har i rangordningen. För hunden blir det att all press tas bort och den förlitar sig på dig som tar alla initiativ och trygg beslutsfattare. När pressen och felaktiga tanken är borta hos hunden så blir den mycket mer stressfri och mer mottaglig för dina önskemål i vardagslivet och träning" (citerat från Mervis hemsida, www.hundinspiration.se).

M a o så utgår metoden från rangordningstänkande och antagandet att om rangordningen finns på plats och vi tar på oss ledarrollen så befriar vi våra hundar från stress. Mervi gav oss flera exempel som både lockade fram igenkännande leenden och glada skratt. Vi fick lära oss att IGNORERA hunden när den hoppar upp på oss när vi kommer hem (för så gör alfavargen), att äta en bit mat innan vi ger mat till hunden (för att befästa vår ledarroll), och hur man får en hund att gå i koppel utan att dra (få edn att inse att den ska följa oss). För alla som vill lära sig mera om amichien bonding finns Jan Fennells bok Förstå din hund: om att fostra hundar utifrån deras naturliga beteende (2000) att låna hos Strandhundarna.

Jag tror att alla som deltog fick sig en tankeställare, och jag själv höll med om en del (att det är bra att ignorera hopp-beteende, t ex) men var mera tveksam till referenser till vargflocken och dess strikta hierarki. Senare forskning på vilda vargar visar att vargflocken består av en familjegrupp, där alfaparet  är föräldrarparet som lever med sina valpar. Relationerna bygger på den naturliga auktoriteten som föräldrarna har som just föräldrar, med det ansvar det innebär för flockens överlevnad. Men de kontrollerar inte allt som händer, ungvargar jagar t ex mindre byten som de äter själva utan att 'alfavargen' gör anspråk på dem. 'Alfaparet' är förresten ett begrepp som speglar mänskliga hierarkier mera än djurens; vi människor har alltid delat in varandra i sådana som leder och andra som följer. Det är också tveksamt enligt nyare forskning om hundar verkligen upplever människor som flockmedlemmar. Det som slår mig i denna djungel av förklaringsmodeller och träningsmetoder är hur angelägen hunden är att vara oss till lags; hur fantastiskt det är att min hund väljer att jaga med mig när den lätt kan fälla bytet själv istället för att lämna över det till mig - det visar på förtroende (att jag delar med mig av maten) och tillit (att den vet att den kan lita på mig i alla lägen). Och det är det jag uppskattar mest, den ömsesidiga tilliten.

Claudia

Påskpromenad med hundfik

Den 25 april begav sig en Strandhunddelegation till Gärdet. Här finns några bilder...

Med Kaknästornet i bakgrunden och spring i benen


På Hundudden finns en riktigt bra klubb...


... med intressanta aktiviteter ...


... och intressanta saker att hitta


Calles hittegods: Ett märgben


Undersökning av agilityutrustningen


Och sedan blev det fika på Caféet Himmelska Hundar...


En restaurang för hundar...


... och mattar ...


... och oss!


En sista nosning.

Tack för trevlig samvaro!

Hundförbud i Iran?

Idag publicerades bl. a. i Expressen en nyhetstelegram med rubriken "Hundar som husdjur kan förbjudas i Iran". TT rapporterade att en grupp av 39 iranska parlamentsledamöter ska ha motionerat för en lag som "i praktiken skulle olagliggöra hundinnehav".

Straffet för hundinnehav ska bli böter mellan 100 och 500 Dollar. I Teheran finns det redan en lokal ordningsstadga mot framförande av hund på allmän plats, och nu ska det alltså även bli förbjudet att ha en hund hemma.

Många muslimer ser hundar som "orena" djur. Men motiveringen, enligt nyhetsrapportering, syftar inte på det utan på att "hundinnehav utgör ett ohämmat härmande av vulgär västkultur".

Beröm för Strandhundarna - och hundägarna i Hägernäs Strand

Maximus - jaktsettervalp under utbildning

På en av mina promenader runt Hägernäs Strand fick jag en pratstund med en av renhållningsarbetarna som plockade papper och plast som vinden hade fört med sig. Och fick höra att vi i Hägernäs Strand är bäst på att hålla rent efter våra hundar - i andra delar av Täby ligger bajshögarna tätt, men hos oss är det rent. Jag berättade om Strandhundarnas årliga bajsplockningsräd, och om att hundägarna är duktiga på att plocka upp efter sina hundar. Visst händer det att nån cyklar förbi och missar att hunden bajsar, och visst finns det en och annan som inte 'ser' att lille hunden gjort ifrån sig, men det bestående intrycket är att här är rent. Och det smittar av sig - är det rent plockar man upp. Så tack alla hundägare för att ni bryr er.

Och stort tack renhållningstjejer och killar för berömmet, det värmde! Speciellt som hundägare inte är bortskämda med beröm. Att vara hundägare är en stundtals svår balansgång mellan att tillgodose hundens behov och människors förväntningar. Jag har förståelse för att människor inte gillar att främmande hundar hoppar upp på dem, skäller i timmar i sträck, eller gräver upp deras rabatter. Så jag tränar mina hundar, av jakthundstyp, och 3-åringen är meriterad på jaktprov vilket innebär att lydnaden fungerar även i jaktsituationer - jag kan stoppa min hund från att jaga efter t ex en hare. Valpen är under utbildning, vilket innebär att han är lös under promenaderna. Det blir fel ibland, visst, men all inlärning innehåller (och bygger på) misstag som sen rättas till. Många tycks ha en övertro till kopplets makt, men det är bara ett snöre som, om det vill sig illa, kan gå av. Eller så tappar vi kopplet, och har en lös hund som vi mist kontrollen över. Har vi däremot lärt hunden att den ska lyda oss genom att använda rösten och kroppen istället för att styra med kopplet har vi en hund som vi kan lita på även när den är okopplad. För det är så det går till på jaktprov - hundarna är lösa, ofta 100 meter eller längre bort från föraren, och då gäller det att kunna hantera sin hund på avstånd.

Lösa hundar väcker ibland starka känslor, oavsett om de går lydigt framför eller bredvid sin förare. Man hänvisar då till olika regleringar och lagar, bl a Täby kommuns koppeltvång som gäller på offentliga platser, och så jaktlagen.  Låt oss titta närmare på detta. Täby kommuns regel om koppeltvång kolliderar med djurskyddslagens krav på djurhållning som motsvarar djurets behov. Hundar föds inte med koppel, och många raser är framavlade för att springa långa sträckor, så att alltid ha hunden kopplad bryter mot hundens grundläggande behov. I Danderyds kommun finns ingen regel om koppeltvång på allmän plats; där nöjer man sig med att kräva att man har hunden under uppsikt. Jaktlagen säger inget om koppeltvång heller, utan föreskriver att "hundar skall hållas under sådan tillsyn att de hindras från att förfölja vilt." Det trevliga med Danderyds regel och jaktlagen är att de inte kategoriskt drar alla hundar (och hundägare) över en kam, och att en lydig hund får vara en fri och lycklig hund.


Dagen samhälle ställer stora krav på människor och husdjur. Hägernäs Strand lockar med närhet till stad och natur, vilket innebär att området är attraktivt för hundägare. Min förhoppning är att vi får en större tolerans från hundägare och icke-hundägare för varandras behov, och inte minst hundens. Glöm inte att det är människan som skräpar ned mer än någon annan (har du gått en promenad förbi badstranden en sommardag?), att det är människan som är det farligaste och grymmaste rovdjuret (har du varit inne i en kycklingfabrik? eller en grisuppfödning?) men glöm inte att det också ligger i människans makt att tänka om och förändra närmiljön till det bättre.

Claudia

Vi plockade

Strandhundarna hade idag årets första plockningsaktion. Det var trevligt att tre plockare infann sig på förmiddagen. Ami betade av norra området, stigen vid tenninsbanan gav full hink.


Evas räd gick mot sydväst. Lite frustrerande i början för att hon fick ingen napp på hela Strandpromenaden längs Catalinakajen och Strandvillorna. Men det ordnade sig...

Michael gav sig på Catalinavägen där busshållplatsen intygade att några uppenbarligen förväxlade hållplatsen med en hundtoalett.


Resultatet blev fyra hinkar, välfyllda med hundskit, och:
- 2 stora plastflaskor
- 6 snusburkar
- ett antal plastförpackningar
- några McDonald's-påsar
- 1 bruten penna
- 1 bruten glasflaska
- 4 ölburkar (Pripps blå, passar bra till strandmiljön)
- div. ciggpaket
- 1 napp

Presentation: Maximus

Jag kallas Maximus men heter egentligen Fasanens Atlas. Jag har en liten hårvirvel i nacken och får höra att jag ser ut som en Rhodesian Ridgeback, men jag är en irländsk setter. Både mamma Quittra och pappa Rimi är jaktchampions med finfina stamtavlor, så när jag blir stor ska jag också bli jägare av rang!

Men än så länge leker jag mest. Idag, den 20 februari 2011, fyller jag fyra månader, och uppvaktades med kycklingbröst, en tuggknut och en massa pussar och kramar.  Mingus, som också är en irländsk setter, fick smaka lite av kycklingen men det var helt klart jag som var i centrum.
Jag har inte bott här så länge och håller på att upptäcka omgivningarna och träffar på nya hundkompisar. Allra bäst är när jag får sträcka ut på isen så snön yr, tätt i hälarna på bästa kompisen Mingus som tar täten. Precis som jag älskar han att springa, och precis som jag springer han med högburet huvud och nosen i vinden.

Presentation: Ludde

Jag heter Ludde och är en Bichon Havanais. Det kanske inte syns men jag är en riktig hanne och gillar alla tikar jag möter och de flesta andra djur.

Katter förstår jag mig inte på men Nemo, min grannkatt, gillar jag skarpt. Jag är bra på att göra konster och apportera och hoppar riktigt högt - om jag nu ska skryta. Ingen behöver vara rädd för mig, även om jag måste visa vem jag är för andra hanar. Vi ses på stranden!

Nyårspromenaden 2011

2 januari. Trots kraftig snöfall de senaste dagarna hittade vi en plogad promenadväg från Catalinatorget mot Arninge och tillbaka runt Gröna Hägern. Claudias piroger uppskattades och Michaels "Glühwein" med tysk rödvin godkändes med glädje... Lite godis av typ "Krav - ekologisk" för hundarna gjorde att alla var nöjda.













Tack alla för en trevlig dag!

Foton: Charlotte Anderstedt, Else Ekstedt, Michael Schmidt