Föreläsning: Att (be)möta kamphundar

Strandhundarna hade den 30 maj Iréne Westerholm, etolog och hundinstruktör, som föreläsare.

Vad behöver vi veta om kamphundar?

Med kamphund menas ofta en hund av ras som avlats för kamp. Till dessa hör raser både bland spetsar, bulldoggar, mastiffer och terrier, men det är ofta den grupp som kallas förr bull & terrier som idag benämns som kamphundar. Där finns Staffordshire Bull Terrier, Bullterrier, Minatyrbullterrier, American Pit Bull Terrier och American Staffordshire Terrier. Ursprunget till dessa fem raser har åtminstone sedan 1300-talet avlats för att hantera boskap genom att bita sig fast i dess mule för att stoppa långtgående djur. Under årens gång kom detta att utvecklas till en folksport i Storbritannien, och så småningom omfatta slagsmål även med grävlingar, björnar och andra hundar. Många olika hundtyper användes i dessa ”baitings”, men hundarna av bulldoggtyp kom att visa sig vara mest framgångsrika.

Vad är skillnaden mellan kamphundar och övriga raser?

Till skillnad från den bild media förmedlar har dessa hundar sedan 1300-talet avlats för att inte bita människor. För att fungera som kamphund måste hunden ovillkorligen vara hanterbar för människor – även under slagsmål, och de hundar som inte fungerat har sållats bort. De är hundar med stor tillgivenhet mot människor och ofta urusla vakthundar. Däremot har de en stor vilja att jaga och att slåss med byten – en kvarleva från sitt ursprung. En kamphund ska alltså inte slåss på grund av aggressivitet, utan se slagsmålet som en form av jakt eller lek.
På grund av det mjuka sinnelaget och svårigheten i att få köpa en renrasig hund, har oseriösa och okunniga ägare under de senare decennierna avlat på blandraser. Många av dessa är blandraser mellan kamphundar och rottweiler – vilket gett en större hund med större förmåga att visa aggression än en kamphund. Det är oftast dessa som ses patrullera förorterna och i allmänhetens ögon betecknas som kamphundar, vilket är helt felaktigt.

Vad säger lagen?

Inga raser är idag förbjudna i Sverige, men det finns ett förbud mot farliga hundar (Djurskyddsförordning 1988:539). Även en tydlig lagstiftning gällande hundhållning – vilken skulle kunna eliminera många av de hundägarproblem som finns, om alla följde den. Det viktigaste vi kan göra är att se till att våra hundägare i omgivningen håller sin hund kopplad – och att vi gör detsamma. Koppeltvång råder enligt den kommunala ordningsstadgan i de flesta av Stockholmsområdets kommuner och regleras ytterligare med hänsyn till vilt i tillsynslagen (Lag 2007:1150 om tillsyn över hundar och katter, 16 §). Med koppel hindras många oplanerade möten mellan hundar, som i värsta fall leder till konflikter eller smittspridning. Hundägare är också alltid strikt ansvariga för vad hunden gör (Lag 2007:1150 om tillsyn över hundar och katter, 19 §), något som definitivt underlättas genom koppelhållning.
Då vår lagstiftning är vårt främsta vapen mot dålig hundhållning och farliga hundar, är det viktigt att du alltid anmäler de missförhållanden du ser i omgivningens hundhållning – akut djurplågeri till polisen, och vanvård till Länsstyrelsen.

Vad kan vi då göra för att förekomma och undvika konflikter med hundar?

Dessvärre kommer hundar alltid ha en benägenhet att slåss. Det kan handla om att hunden försvarar något värdefullt, hävdar sin sociala status, försvarar sig själv vid rädsla eller ser slagsmål som en lek eller jakt. När vi bor tätt bland andra hundar och hundägare är förstås tillfällen för konflikter fler.
- Undvik att ge hundarna möjlighet till konflikter. Passera snabbt genom ett hundmöte om någon av hundarna är benägen att utmana den andre eller göra utfall. Kontakta en professionell hundtränare för träning om din hund påverkats negativt av andra hundar under hundmöten.
- Undvik möten med okända hundar, både i koppel och utan. Hunden tillgodoser sitt sociala behov genom att ha fasta relationer och för de flesta hundar räcker det med 2-3 sådana. Det är din uppgift som hundägare att se till att din hund får bra erfarenheter av andra hundar, och kan lita på dig vid dessa tillfällen. Genom att minska antalet tillfälliga kontakter, minskar vi också tillfällen till konflikter och smittspridning.
- Vissa framspringande hundar är lätt distraherade med vad du kan ha med dig under promenaden – kasta iväg den fulla bajspåsen och godiset för att eventuellt vinna tid. En del hundar kan förmås att stanna genom muntlig tillsägelse, andra inte.
- Skydda din hund om en främmande hund springer fram (se nödvärnsrätten 24 kap. 1 § brottsbalken). Enligt vår lagstiftning är det bättre än att den skyddar sig själv, så också inlärningsmässigt sett för din hund. Undvik att skrika då det med stor sannolikhet kommer att stressa din egen hund och eventuellt nära ett utfall. Håll gärna din hund bakom dig.

Vad gör man när hunden råkar i slagsmål?

Det viktigaste är att behålla sitt lugn och inte drabbas av panik. Skrik och sparka inte.
Innan någon hund fått ett fast bett:
- Försök INTE greppa efter halsband eller selar. Risken är då stor att du själv blir biten.
- Försök att få tag om hundens lårben och dra hundarna ifrån varandra då de tillfälligt släpper. Detta förutsätter att ni är två personer.
- Om du är ensam – bind upp den ena hunden mycket kort i sitt koppel i närmsta stolpe eller träd. Då du fixerat den har du större möjlighet att avbryta slagsmålet, rikta in dig på lårbenen hos den lösa hunden.
- I vissa fall kan en överraskning få hundarna att tillfälligt avbryta så att du lättare kan agera. Det kan handla om ett skarpt ljud, en spann med vatten eller något liknande.

Om någon eller båda hundarna fått ett fast bett och inte vill släppa:
- Sparka eller slå aldrig hundarna. I värsta fall leder detta till att någon eller båda hundarna triggas eller får allvarliga skador.
- Lättast och lindrigast är att bända upp käken. Detta kan göras med en breaking stick, eller med vad som kan finnas i närheten. Kanske skaftet på en sked eller en hållbar penna.



- Finns inget att bända med, stryp då ut hunden tills den släpper. Använd hundens egna halsband eller det koppel du har med dig. Oftast tar det bara ett 10-tal sekunder innan hunden släpper och du kan ge efter på greppet. Detta är kanske det enda sätt du kan hantera en hund på vars styrka överstiger din egen. Bind upp eller för hundarna ifrån varann så fort du kan.
- Kontakta alltid veterinär vid bettskador på din hund.

Kamphundar är inte mer aggressiva mot andra hundar än övriga raser, men har avlats för att vara bra på att brottas och slåss. De är ytterst människovänliga och utgör mycket sällan hot mot människor. Däremot finns många hundar oavsett ras och blandning som undsluppit vardagslydnad och hundägare utan kunskap. Se till att ha lagen på din sida och främja god hundhållning så kommer vi på sikt kunna minska antalet konflikter och olyckor med hundar inblandade.

- Iréne Westerholm -

Läs mer: www.hundlaroverket.se

Mysdagis - ett hunddagis med aktiviteter

Mysdagis är ett mycket personligt hunddagis, vi vill ge din hund en meningsfull vardag med olika aktiviteter,socialträning , omvårdnad och respekt. Det viktiga för oss är att dynamiken i flocken är god. Hunddagis ska inte vara en förvaringsplats! Vi är ute i naturen minst 3 tim per dag. Utöver hundpassning på dagarna så kan vi i mån av tid och plats erbjuda hundpensionat i hemmiljö. Jag som driver dagiset håller hundkurser för valpar, vardagslydnad, privatträning och aktivering. Waxholms brukshundklubb, Täbyhundsällskap , Hundenshus och Labbradorklubben för ledarhund är en av dem som anlitar mig för föreläsningar och kurser. Utöver vanliga kurser håller jag utbildning för terapihundsförare.



Erfarenheter
För mig började relationen med hundar på Hundstallet. Jag hade varit doggy walker där ett tag när jag efter en tid fick Hundstallets förtroende och kunde börja ta hem hundar på permission, hundar som ofta var stressade, oroliga och inte hade någon tilltro till människor. Det dröjde inte länge förrän Kasper, tillsammans med mamma och syskon, flyttade in på Hundstallet. De var fysiskt skadade efter en brand och hade inget förtroende för oss två benta. Men av någon anledning valde Kasper mig. Jag kämpade hårt med att vinna hans fulla förtroende och testade många olika metoder, men inget fungerade riktigt bra.Till sist kom jag i kontakt med Hundens Hus och alla bitar föll på plats. I dag har jag och Kasper en stark relation och han är dessutom Täby kommuns första terapihund.

Åren har gått och jag är nu utbildad hundinstruktör genom Hundens Hus och Svenska Brukshundklubben. Utöver det har jag gått ett antal olika utbildningar hos bland annat Eva Bodfält, Renee Sjöberg, Åsa Klint, Kenth Svartberg och vargforskare, etologer och veterinärer. I dag driver jag en egen hundskola, är dagmatte, erbjuder hundpassning och driver ett hunddagis.

Mina hundar
Jag har arbetat med hund sedan 2001. Mina hundar: Bella, en rottweilertik på tio år, Kasper, en schäferblandning på åtta år och en yorktik, Hedda, som är 14 månader.

Vad jag vill
Mitt mål med mina hundar är att ha en förtroendefull relation där vi tar fram det bästa hos varandra och mitt motto är att det ska vara roligt att ha hund!

Hemsida med kontaktuppgifter och vägen till oss: www.mysdagis.se

Hundar välkomna på alla c/o hotell

Vi ska ut på middag med en utländsk gäst, men efter en hel dag på hunddagis vill jag gärna ta med hunden. Vad göra? En rundringning visar att det inte är alldeles enkelt; det blir nobben på de flesta restauranger ("vi måste ta hänsyn till våra allergiska gäster").  Men Ulla Winbladh ger tummen upp - självklart är hundar välkomna får vi till svar. Gissa var vi kommer att äta?

Winbladhs attityd har alltid varit utmärkande för restauranger i den högre priskategorin, men jag tycks ana att ett paradigmskifte är på gång när jag snabbt ögnar igenom morgontidningen. Min blick fastnar på en halvsidesannons i dagens SvD - en  brun labbe och välklädda mansben är i fokus.  Grythyttans Gästgivaregård och en rad andra hotell frågar "När bjöd du din bästa vän på middag sist? Nu har vi hundmeny på alla hotell." Jag blir nyfiken och går jag in på hemsidan (careofhotels.co) där jag möts av dessa förföriska ord som vi hundägare sannerligen inte är bortskämda med:

"We love dogs!
Well-behaved and well-groomed dogs (and cats) are always welcome at all c/o Hotels! Dogs are welcome in at least one lobby/salon at each hotel as well as in a wide selection of hotel rooms.
They are even welcome in some of our dining rooms, so that you can enjoy your meals together just like you would have done at home. Our celebrated chefs have created a special woof menu with delicious dog treats.
Room rates for dogs are 300 SEK in Sweden and 25 USD in the US."

Inte en dag för sent! Typiskt nog är det hotellen i lyxklass som visar vägen (Grand Hotell har alltid välkomnat hundar), men nu verkar det som om något håller på att hända: hundarna och deras människor har blivit en attraktiv målgrupp.  Jag vet i alla fall var jag ska tillbringa några dagar av min semester i år ...

Länktips

www.careofhotels.com

Vardagslivet med hund - Rätt kommunikation ger stressfria hundar

Föreläsningen som Strandhundarna anordnade med Mervi Kärki, dog listener utbildad av Jan Fennell i England, var välbesökt. Dagens samhälle ställer stora krav på hundägaren och hunden, och det är inte alldeles lätt att få vardagen att fungera. Jag är själv uppväxt med hundar i familjen, skotsk hjorthund och pudel, och vad jag minns gick vi aldrig på hundkurser, begreppet 'problemhund' var inget man tänkte på. Men jag minns att hundarna, som användes till jakt, var självklara familjemedlemmar som delade vår vardag och alla aktiviteter. Hundallergier fanns knappt,  att hundar skällde var inget man retade sig på och 'hunddagis' fanns inte; hundarna var hemma eller följde med till jobbet.

Vi som har hundar idag vet att hänsyn och strikt ägaransvar styr vår vardag med hund. Som hundägare ansvarar jag för att min hund passar in i det moderna samhället och eftersom hundallergiker finns överallt (fler i Sverige än i andra länder tycks det) så är hundar inte välkomna i butiker, på arbetsplatser och på restauranger. Bor man i Täby förväntas de gå i koppel mest överallt utanför hemmet, så flertalet av hundmötena sker i koppel vilket inte är helt oproblematiskt: hundarnas 'protokoll' sätts ur spel vilket resulterar i att en hel del gruff uppstår som lösa hundar undviker.

Då är det inte konstigt att man som hundägare vill få redskap  som förklarar och hjälper att bryta oönskade beteenden.  I en serie föreläsningar bjuder Strandhundarna in företrädare för olika förklaringsmodeller, olika sätt att se på hunden och dess roll i familjen, men vi tar inte ställning för eller emot. Det är upp till varje hundägare att hitta en metod som fungera för just deras hund.

Mervi Kärki höll en mycket interaktiv och uppfriskande teknikfri föreläsning (blädderblock och spritpenna fick duga) om amichien bonding, dvs. Jan Fennells metod som utgår från fyra grundantaganden:

"Din hund (oavsett ras) har sitt ursprung från vargen och är ett flockdjur. Den anser sig alltid vara en del av flocken oavsett hur och var ni lever. Alla som finns i familjen är en del av flocken i hundens ögon.

Amichien®Bonding bygger på 4 grundstenar

• Jakt - hur är din hund i koppel? Har du en hund som är blockerad med nosen i backen
• Fara - Vad händer om  dörrklockan ringer, du får gäster, mötande hundar mm
• Separation - Hur är din hund efter en separation, kortare eller längre tid?  
• Mat  - vad betyder det för din hund?

Genom att använda rätt signaler med dessa grundstenar ständigt med din hund så kommer du att visa din hund tydliga signaler om vem som styr flocken och vilken roll din hund har i rangordningen. För hunden blir det att all press tas bort och den förlitar sig på dig som tar alla initiativ och trygg beslutsfattare. När pressen och felaktiga tanken är borta hos hunden så blir den mycket mer stressfri och mer mottaglig för dina önskemål i vardagslivet och träning" (citerat från Mervis hemsida, www.hundinspiration.se).

M a o så utgår metoden från rangordningstänkande och antagandet att om rangordningen finns på plats och vi tar på oss ledarrollen så befriar vi våra hundar från stress. Mervi gav oss flera exempel som både lockade fram igenkännande leenden och glada skratt. Vi fick lära oss att IGNORERA hunden när den hoppar upp på oss när vi kommer hem (för så gör alfavargen), att äta en bit mat innan vi ger mat till hunden (för att befästa vår ledarroll), och hur man får en hund att gå i koppel utan att dra (få edn att inse att den ska följa oss). För alla som vill lära sig mera om amichien bonding finns Jan Fennells bok Förstå din hund: om att fostra hundar utifrån deras naturliga beteende (2000) att låna hos Strandhundarna.

Jag tror att alla som deltog fick sig en tankeställare, och jag själv höll med om en del (att det är bra att ignorera hopp-beteende, t ex) men var mera tveksam till referenser till vargflocken och dess strikta hierarki. Senare forskning på vilda vargar visar att vargflocken består av en familjegrupp, där alfaparet  är föräldrarparet som lever med sina valpar. Relationerna bygger på den naturliga auktoriteten som föräldrarna har som just föräldrar, med det ansvar det innebär för flockens överlevnad. Men de kontrollerar inte allt som händer, ungvargar jagar t ex mindre byten som de äter själva utan att 'alfavargen' gör anspråk på dem. 'Alfaparet' är förresten ett begrepp som speglar mänskliga hierarkier mera än djurens; vi människor har alltid delat in varandra i sådana som leder och andra som följer. Det är också tveksamt enligt nyare forskning om hundar verkligen upplever människor som flockmedlemmar. Det som slår mig i denna djungel av förklaringsmodeller och träningsmetoder är hur angelägen hunden är att vara oss till lags; hur fantastiskt det är att min hund väljer att jaga med mig när den lätt kan fälla bytet själv istället för att lämna över det till mig - det visar på förtroende (att jag delar med mig av maten) och tillit (att den vet att den kan lita på mig i alla lägen). Och det är det jag uppskattar mest, den ömsesidiga tilliten.

Claudia