 |
| Maximus - jaktsettervalp under utbildning |
På en av mina promenader runt Hägernäs Strand fick jag en pratstund med en av renhållningsarbetarna som plockade papper och plast som vinden hade fört med sig. Och fick höra att vi i Hägernäs Strand är bäst på att hålla rent efter våra hundar - i andra delar av Täby ligger bajshögarna tätt, men hos oss är det rent. Jag berättade om Strandhundarnas årliga bajsplockningsräd, och om att hundägarna är duktiga på att plocka upp efter sina hundar. Visst händer det att nån cyklar förbi och missar att hunden bajsar, och visst finns det en och annan som inte 'ser' att lille hunden gjort ifrån sig, men det bestående intrycket är att här är rent. Och det smittar av sig - är det rent plockar man upp. Så tack alla hundägare för att ni bryr er.
Och stort tack renhållningstjejer och killar för berömmet, det värmde! Speciellt som hundägare inte är bortskämda med beröm. Att vara hundägare är en stundtals svår balansgång mellan att tillgodose hundens behov och människors förväntningar. Jag har förståelse för att människor inte gillar att främmande hundar hoppar upp på dem, skäller i timmar i sträck, eller gräver upp deras rabatter. Så jag tränar mina hundar, av jakthundstyp, och 3-åringen är meriterad på jaktprov vilket innebär att lydnaden fungerar även i jaktsituationer - jag kan stoppa min hund från att jaga efter t ex en hare. Valpen är under utbildning, vilket innebär att han är lös under promenaderna. Det blir fel ibland, visst, men all inlärning innehåller (och bygger på) misstag som sen rättas till. Många tycks ha en övertro till kopplets makt, men det är bara ett snöre som, om det vill sig illa, kan gå av. Eller så tappar vi kopplet, och har en lös hund som vi mist kontrollen över. Har vi däremot lärt hunden att den ska lyda oss genom att använda rösten och kroppen istället för att styra med kopplet har vi en hund som vi kan lita på även när den är okopplad. För det är så det går till på jaktprov - hundarna är lösa, ofta 100 meter eller längre bort från föraren, och då gäller det att kunna hantera sin hund på avstånd.
Lösa hundar väcker ibland starka känslor, oavsett om de går lydigt framför eller bredvid sin förare. Man hänvisar då till olika regleringar och lagar, bl a Täby kommuns koppeltvång som gäller på offentliga platser, och så jaktlagen. Låt oss titta närmare på detta. Täby kommuns regel om koppeltvång kolliderar med djurskyddslagens krav på djurhållning som motsvarar djurets behov. Hundar föds inte med koppel, och många raser är framavlade för att springa långa sträckor, så att alltid ha hunden kopplad bryter mot hundens grundläggande behov. I Danderyds kommun finns ingen regel om koppeltvång på allmän plats; där nöjer man sig med att kräva att man har hunden under uppsikt. Jaktlagen säger inget om koppeltvång heller, utan föreskriver att "hundar skall hållas under sådan tillsyn att de hindras från att förfölja vilt." Det trevliga med Danderyds regel och jaktlagen är att de inte kategoriskt drar alla hundar (och hundägare) över en kam, och att en lydig hund får vara en fri och lycklig hund.
Dagen samhälle ställer stora krav på människor och husdjur. Hägernäs Strand lockar med närhet till stad och natur, vilket innebär att området är attraktivt för hundägare. Min förhoppning är att vi får en större tolerans från hundägare och icke-hundägare för varandras behov, och inte minst hundens. Glöm inte att det är människan som skräpar ned mer än någon annan (har du gått en promenad förbi badstranden en sommardag?), att det är människan som är det farligaste och grymmaste rovdjuret (har du varit inne i en kycklingfabrik? eller en grisuppfödning?) men glöm inte att det också ligger i människans makt att tänka om och förändra närmiljön till det bättre.
Claudia
